Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 135
Till framställningen om ljuset och elden må sluta sig
en redogörelse för teckningen af de olika årstiderna. Det
är framför allt vårens inbrott, som på ett ofta ganska
åskådligt sätt målas, äfven uti prosaskrifter. Lüning (anf.
arb. s. 241) har uti en strof i Grogaldr (6) velat finna en
egendomlig skildring af jordens och hafvets befrielse ur
vinterstelheten. Det talas i den anförda strofen om en
trollsång, som Rindr gol Rani, Rindr sjöng för Ránr1.
Lüning anser emellertid, att Rani är dativus af Ran,
hafsgudinnan, och finner derföre i denna strof omnämnd en
sång, som jorden sjunger för hafvet, för att befria detta
från dess bojor. En sådan dativ är emellertid omöjlig
(Bugge, Eddaupplagan s. 339), på grund hvaraf Lünings
förklaring måste förfalla. Emellertid är det naturligtvis
så, att just islossningen brukar framhållas såsom ett vårens
kännemärke par préférence. »Det var om våren, den tid,
då isarne började lossas i vattnet»2, »då våren kom och
snön och isarne smälte»3, äro uttryck, som vi möta i
sagorna. Vattnen sägas äfven löpa fram och lösa eller
frigöra strömmarne4. Mera utsmyckad är en skildring af
vårens ankomst, som lemnas i Friöþjofs Saga (den längre
redaktionen kap. 12). Det heter der: då det våras, börjar
vädret blifva vackrare, skogen blomstrar, gräset gror5.
Detta ställe, för öfrigt märkligt nog, såsom innehållande
den antydan i den gamla iirkunden, hvilken
ögonskenligen gifvit Tegnér första uppränningen till hans
verldsbekanta: »Våren kommer, fogeln qvittrar, skogen löfvas,
solen ler», röjer en påtaglig frändskap med den roman-
1 Enligt Rydbergs uppfattning är Ranr synonymt med Vale,
Germanisk mythologi I s. 562.
2 pat var um varit, pann tima er isa tekr at ley sa i vqtnum,
Fagrskinna s. 2.
3 på er vår kom ok snæ leysti ok isa, Eigla s. 35.
4 Hljöpu vqtn fram ok leysti ärnar, Sturlunga Saga II s. 38.
5 Er vårår, tekr vedråtta at batna, en viår at blomgast, en grçs at
gråa. I den äldre red. heter det blott: nil vårar vel (Forn. S. N. II s. 501).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
