Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12.* 1
tiska sagans sätt att skildra den ifrågavarande företeelsen.
Uti Fornsçgur Suörlanda (s. 197) tecknas den vackrare
årstidens inbrott på följande sätt: Maj var kommen,
sommarens första månad, dagarne förlängas, väderleken
förbättras (batnar vedrátta), jorden grönskar, örter och skogar
löfvas. Här finna vi en bekräftelse på det obestridliga
faktum, att Friöþjofssagans längre redaktion röjer en yngre
affattningstid än den kortare (se Falks slående bevisföring
i Arkiv VI gent emot Calaminus)1.
Den varma sommaren (varmt surnar) var en ljuflig
tid; med hösten inbröto stormarne (se Speculum, regale),
och vintern var ej älskad. Allt längre mot norr, allt
närmare köldens regioner; det norra väderstrecket var
minst värderadt, liksom i juridiskt hänseende sämst och
vanhederligast2. Man har sett en anspelning härpå i första
sången om Helge Hundingsbane (str. 4), der det omtalas,
huru Neres fränka kastade norrut en ändpunkt af
ödestråden. Norrut skulle syfta på Hels boning8. I Speculum
regale (s. 112) heter det om Lucifer, att han försvann i
nordlig riktning bort från Gud4.
Mythen vet att omtala5 den stora vintern
(fimbul-vetr) bland verldsundergångens förebud. Den framställes
på följande sätt i Gylfaginning: »då faller snö från alla
väderstreck, stark frost råder, vindarne äro skarpa, ej har
man gagn af solen; tre vintrar följas åt och ingen
sommar emellan dem»6.
1 Se om den fornfranska diktningens vårskildringar Kuttners anf.
arb. s. 44 ff.; med dessa röja de nyss anförda påtaglig frändskap.
Hvarken de förra eller de senare omnämna islossningen.
2 Se Grimm, Deutsche Rechtsalterthümer s. 808. Den anklagade
hade ansigtet vändt mot norr.
3 Brå nipt Ner a á norörvega einni fest i.
4 Lucifer hvarf svá sem i nor dr fra gudi.
5 VafþruÖnismál str. 44, Gylfaginning kap. 55.
6 på drifr snœr or qllum áttum, frost eru på mikil öh vindar
hvassir, ekki nytr sölar; petr vetr fara prir sanrnn ok ekki surnar milli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
