Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 12: 1 NATURSKILDRINGAENA I DEN NORRÖNA DIKTNINGEN. 147
[emjun ok augnaskot). Katten kallas den smutsfärgade, enn
kámleiti (Bjarkamál str. 6), råttans besvikare1.
Bland skogens djur förhärligas hjorten med den
tillbakaböjda halsen2 både i det norröna bildspråket (se
längre fram) och i den senare sagoliteraturen; det talas
ofta om stora och fagra hjortar8; i legenden uppenbarar
sig Frälsaren i hjortgestalt {Heilagra manna Sçgur II s. 193).
Bland vilddjuren intaga björnen och vargen främsta
rummen i diktningens naturverld. Räfven omtalas föga;
dock vet t. ex. författaren till Málsháttakvæöi, att icke
månget djur är slugare än räfven4.
Björnen betecknar, såsom Lüning anmärker s. 191,
uti Atlakviöa den fullkomliga förvildningen. Der berättas
det (str. 9), huru svartpelsade björnar skola med sina
huggtänder gripa männens heliga platser(?), om Gunnar ej
kommer åter5. Fursten sades, såsom bevis på mandom, binda
den unge, vige björnen6.
Olycksbådande björnar omtalas i drömsägner, såsom
uti Atlamál str. 17 den vilde björnen, som bröt upp
boningen och med skakandet af sina ramar injagade skräck
o. s. v.7 Han kallas (str. 18) hvitabjçrn. Äfven i den
romantiska sagan berättas det om en ofärd varslande björn,
som synts uti drömmen (Riddarasçgur s. 152).
1 Vélir v egg ja aldinna vidbj ärnar, ibid.
2 Gaghålsir, Grimnismal str. 33.
3 Fornaldar Sçgur Norörlanda III s. 4: einn fagr hjqrtr; s. 273:
einn mikill ok friar hjçrtr; Flovents Saga II s. 177: hj çrtr mikill ok †agr.
4 Ekki margt er slægra en refr, str. 26.
° Birnir blakkfjallir bita preftonnum gumna gridstabi, ef Gunnarr
ne kemskat.
6 Sás hun banan binäry i en vers af Kormakr, Skáldskaparmál
(kap. 1). Bugge har nyligen i sin afhandling om verserna i Kormaks
saga framstält en annan tolkning, till hvilken jag hänvisar.
7 Bjqrn hugdak her inn komin, bryti upp stokka, hristi svá hramma,
at ver hrœdd yröim o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
