- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
154

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1

det så nära till hands att, såsom den hebreiske skalden
gör, jämföra den snabbfotade hjelten med en råbock,
den sköna qvinnan med ett blomster i Saron, en lilja i
dalen. Från Homeri sånger minnas vi hans många med
rätta berömda bilder och liknelser från naturen. I
motsats till dessas utförlighet, som ofta ger dem prägeln af
små genretaflor, infogade för att gifva omvexling åt den
storartade bild af hjeltelifvet, soin skalden upprullar för
sina läsare (se t. ex. de sex berömda liknelserna i Iliadens
andra bok v. 455—483), utmärker sig det norröna
bildspråket i allmänhet genom sin knapphet, sitt blixtlika
belysande af det föremål, som jämföres. Väl förekomma
understundom små miniatyrmålningar, der drag blifvit
tillagda, som ej omedelbart höra till jämförelsen, men
äfven i dessa antydes det mera än det beskrifves. Och
just härigenom förhöjes i ännu högre grad den skära och
fina poesi, som träder oss till mötes i dessa bilder.

I prosaskrifterna förekomma utförda jämförelser
någon gång. Dock är framställningen högst sällan så
vidlyftig, som i följande exempel, hemtadt från
Fostbrödra-sagan (kap. 11): på samma sätt som dimman drager upp ur
hafvet och drager bort med litet mörker (leiÖir af med
litlu myrkri) och efteråt klart solsken med blidt väder
frambryter, på samma sätt borttog qvädet allt misshag,
all mörk sinnesstämning (ürœktar pokka ok myrkva) från
þordis’ hög och hennes heta kärleks sinnesljus {hugarljös
hennar heitu äst ar) skyndade helt och hållet till 1’orrnodr
med varm blidhet. Man erinrar sig, då man läser denna
föga konstnärligt hållna jämförelse euphuismens utförda
antitetiska satsparallelism (se Schück, William Shakspere
s. 209). Motstycken till den anförda liknelsen påträffas
i de öfversatta skrifterna, dock sällan så omständliga. I
alla fall tyckes det anförda stället röja främmande
inflytande.

Det vanliga i den äldre diktningen var, att man an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free