Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 THEODOR HJELMQVIST. ATS 1 21 I
språket såsom syftande på den fromme. Apostlarne kallas
dufvor (St. Horn. s. 16). »Han var hvit som en dufva,
med långt hår och sidt skägg1» och »mitt hår och skägg
äro nu hvita som dufvan2» äro exempel, som ytterligare
visa dufvans användning i poesiens språk. Enligt Björn
Magnusson Olsen (Islands grammatiske Literatur i
Mid-clelalderen II s. 194) skulle sorgen symboliskt framställas
under svalans bild. Detta finner han antydt genom
namnet Svala på ett sorgeqväde.
En bild, som erinrar om de gamle målarnes sed att
pryda sina englar med vingar af utländska, prunkande
foglar (så t. ex. har engeln i Hubert v. Eycks Bebådelse
papegojvingar) påträffas i Lilja (str. 27), der engeln
Gabriel säges i skönhet öfverträffa påfogelns prakt3.
Menniskans trogne följeslagar hunden och hästen äro
ganska styfmoderligt behandlade i det norröna
bildspråket. I enlighet med det från bibeln stammande
språkbruket tillämpade man äfven på metaforens område
lagbudet i Grågås: hundar ega icke helgd (II s. 187).
Hallfred jämför en af sina vederdelomän med en morrande
hund4. Uti den senare literaturen är hund ett allmänt
skällsord5.
Hästens och stoets namn förekomma också uti
smä-deligt tal och sårande liknelser. Detta är fallet både i
Eddasångerna (se t. ex. Helgakviöa Hjçrvarössonar str. 20,
21, Helgakviöa Hundingsbana I str. 41) och i skaldedikt-
1 Ilvitr sem dufa med langu häri ok sidit skeggi, þiöreks Saga s. 132.
2 Ibid. s. 15.
3 Sigrandi jpáftigls prydt.
4 Sem ulitill gamall bürhundr sturi vid fgr gesta, Hallfreds Saga
kap. 4.
5 Se Cederschiöld, s. XXV; vidare t. ex. bçlvaåe hundr,
förbannade hund, om en jätte, Mariu Saga s. 1055; sjá hin HU hundr,
Claras Saga s. 17; pessi hinn HU hundr, ftiåreks Saga s. 109 o. s. v.
Äfven på angelsaksiska förekommer t. ex. uttrycket hœpen hund om
Holophernes (Judith v. 110); jfr tillmålet mannhundr, Gisla Saga s.
136; blåsa sem moor mjorakhi förekommer i Islendzk Æventyri s. 283.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
