Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 THEODOR HJELMQVIST. ATS 12: 1
uttryck i metaforer, och ännu mera sällan finner man
en utförlig teckning af en menniskas utseende genom
konseqvent och i sammanhang fullföljda naturbilder.
Ett-exempel från en skald af ungt datum, den danske
författaren J. P. Jacobsen, må det tillåtas mig att här anföra,
emedan det på praktisk väg kan ge en modern läsare en
föreställning om den innersta syftningen hos de bästa
hithörande alstren af fornskaldernas bildskapande fantasi.
Det kallas »Marine» och finnes upptaget i Jacobsens
Samlede Skrifter (I s. 349).
Frem under Haarets ravnsorte Sky’r
Øjnenes blinkende Tvillingefyr
Straaler og flyr,
Aandedrags-Luftninger lune og blide
Henover Skuldrenes Klipper de hvide
Sagtelig glide.
Mens imod Drägtens Kniplingekyst
Svulmende vugges det bølgende Bryst
Skum hvi dt, men tyst.
— Ak om der lød dog
Smeltende blød og
Daarende mild,
Hen till sig dragende,
Kærlighedsklagende
Havfruesang!
Skalden har här på ett i sanning mästerligt sätt målat
en qvinnas skönhet under bilden af ett marinstycke.
Korpsvarta skyar betäcka himlen, fyrarnes sken blänker fram
och förlorar sig igen för att åter framglimta, milda fläktar
glida hän öfver kustens hvita klippor, det böljande,
hvit-skummiga hafvet vaggar sig tyst mot den krusiga stranden
— för att fullborda stämningen kräfves blott hafsfruns
bedårande sång med sina smältande toner. Man får ej
vänta sig så konstnärligt danade bilder i den norröna
diktningen; äfven öfver de vackraste kenningarna hvilar
det någonting kärft och kantigt; men det anförda poemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
