- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
197

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 12: 1 NATURSKILDRINGARNA I DEN NORRÖ>A DIKTNINGEN. 197

torde bättre än de utförligaste »Auseinandersetzungen»
ställa de följande exemplen i deras rätta belysning.

Det moderna skaldespråket har intet emot, att ögonen
benämnas stjernor, svårare har det att förlika sig med
solar såsom jämförelseled till ögonen. Uttryck sådana
som »pannans måne» om ögat förefalla oss rent af
osmakliga. »De stjernor, som glänsa fram bland ögonlockens
skog»1, kallas ögonen i en visa af Olof Leggson (Sn. Edda
II s. 499), hos Einarr Gilsson finna vi »pannans solar»2,
i Brages bekanta verser om Gefion talas om oxarnes
pann-månar3. Einarr Skulason använder kennmgen »hjernans
himmelsmånar»4. Ganska vacker är jämförelsen af det
under den ljusa pannan framglimmande ögat med månen,
spridande sitt sken från klar himmel. Den anträffas i en
visa, som tillskrifves både Kormakr och Gunnlaugr
ormstunga; här citeras den efter Möbii ed. af Kormaks Saga
(strof 3). Skalden har i en föregående strof sagt, att
qvinnans (Stengerds) begge kinders hjerta ljus lyst på
honom till våda för hans hjerta0, nu varierar han samma
tema: »Stengerds hökskarpa ögonhårs-måne sken på mig
från ögonbrynens ljusa himmel; denna ögonlockens månes
stråle vållar sedan min och hennes ofärd»6. Det är alltså
ett olycksbringande månsken, som skalden tecknat. Ännu
mera betonadt är det fasaväckande, hemska i månens sken
uti Egill Skallagrimssons berömda dikt Arinbjarnardrápa.
Skalden målar sin fara, då han i England råkat i konung
Eriks våld. Om konungens hämndgiriga blick heter det
(strof 5):

1 Stjçrnu hvarma skogar.

2 Ennis sölir, Biskupa Sçgur II s. 171.

3 Ennitungl, Gylfaginning kap. 1.

4 Heila himintungl, Geisli strof 59.

5 Ljös bjçrt kinna beggja dråsar brunno á niik,pat hlœger oss eige.

6 Brámáne haukfránn skein á mik und bruna himne ljösum, så
lwarma-tungls geisle syslir sidan opurft mina ok hringa-HUnar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free