- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
18

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 KOBERT LAESSON. ATS 12: 2

med œ, såsom man väl snarast skulle vänta, råkas i
omœghnum 62.2,3. I lezn synes ock uttal af slutet e
kunna föreligga, då ordet så ofta skrifves med e> jfr dock
lœznœ 167.8. Kanske kändes sammanhanget med lepa,
hvarigenom skrifningen med e kunde få sin förklaring.
Om uttalet af e i flesk och -venser kan ingenting sägas,
då orden blott förekomma hvar sin gång. Måhända är
dock e i vensev öppet, då ändelsens vokal är e\ emellertid
kan icke ändelsevokalen gifva något utslag (se härom i
det följande om ändelsevokalerna). Nysv. har ’ränsa’,
dialektiskt äfven ’rensa’, det senare med slutet e9 hvilket kan
bero på invärkan från adj. ’ren’, jfr Kock, Undersökningar
i svensk språkhistoria s. 42.

7) e i låneord: bref 134. 18, 173. il, 175.4, jämte
andra former, tills. 7 gånger, inuentarium 67. 9, lensmaper
86. 20, lensman 45.10 (med œ 27 gånger), messu 27. 7,
92.14 (mœssu 118.14), hvarjämte ordet i sammansättning
förekommer med e 20 gånger, med œ 7 gånger, penning
23. 5, 24. 2 m. fl. former tills. 37 gånger (med œ 16 gånger?
œ endast i lagens senare del), i sammansättning festi
penning 118.5 (œ 5 gånger i lagens senare del), prester
26.10, Prester 13. 4, 16.v5, presti 11.7, prest 7.1 (annars
alltid förkortning), testament 7.10, 67. io (testamœnt 32. io).-

Af de anförda fallen visar sig, att rotstafvelsen ofta
har e, detta kanske delvis beroende på ordens främmande
börd; bref har alltid e och uttalades väl med slutet e
såsom vårt nysv. ’bref, jfr om detta ord Bråte, Äldre
Vestmannalagens ljudlära s. 5, Kock, TnF N.R. VIII, s. 298,
not i). De återstående torde alla hafva öppet e, för
hvilket den växlande skrifningen med œ talar. I lensmaper
har vokalen förkortats före de två konsonanterna. Likaså
i prester. Sannolikt är, att man äfven i detta ord kunnat
se skrifning med œ, om ordet någon gång förekommit
utskrifvet i lagens senare del. Om e i freadaæ 182. 18
se Bugge, ÀnF IV s. 121 ff., som anser det vara lane-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free