- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tolfte delen /
111

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 12: 2 SÖDERMANNALAGENS LJUDLÅRA. 111

från subst, hugher eller kanske från pres. ind.; kan äfven
vara godtycklig skrifning, hemfølghpir förklaras lätt genom
analogi från følghie.

Likaledes kunde man kanske antaga samma
öfvergång gli > g framför /, se mom. /5), jfr Kock, a. a.
s. 148. Men formerna fughla, fughlum strida mot
antagandet af en sådan öfvergång. Det kanske dock kunde
vara så, att gli > g före /, endast om / hör till samma
stafvelse.

Att ffhn > ngn är påvisadt af Lundgren, Språkl,
intyg s. 21 noten, Noreen, AnF III, 4 not 2); jfr Kock,
TnFN.R. IX, 1—2 s. 149. Äfven för Södermannalagens
dialekt gäller denna öfvergång, hvilket framgår af sådana
skrifningar som egn (— eng) 11.4, 79. 17, 80. 18, eng (= egn)
94. 21, 22, engnum {= egnum) 58. 5, wang (= Vagn’) 95. 5, 7.
Skrifningen med glin i hughnaper är godtycklig. För
formerna eghnum etc. kunde möjligen föreslås analogi i uttal
och skrifning från värbet ’äga’. Om man i wigning har
att antaga uttal ngn eller gn, kan naturligtvis ej afgöras.
Analogien från verbet wigliiœ har kanske hindrat den
ljudenliga utvecklingen. Former af sådan art som oslaghna
94. 17 äro naturligtvis att betrakta som analogier från
osynkoperade kasus.

Deremot kan man ej gärna antaga någon öfvergång
för det i mom. à) nämda axul digra, som står så
isoleradt gentemot andra fall med gli före r.

I ställning framför s, t (morn. s) har gli öfvergått
till tonlös spirant, som väl vidare utvecklats till k, se
Noreen, Altisländische Grammatik § 37, c; jfr en sådan
skrifning som sad 125.12. Skrifningarna med g beteckna
kanske närmast uttal k; skrifningarna med gh kunna vara
analogier i beteckningen från andra böjningsformer.
Naturligtvis kunna dock såväl g som gli vara att uttala
som spiranter, i det den ljudlagsenliga utvecklingen
förhindrats genom analogiens makt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:43:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/12/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free