Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 KOBERT LARSSON. ATS 12: 2
g) Pres. hellœr 95. 11.
Jfr subst, heldo 95. 12.
h) ellis g. s. 11. 10.
Jfr œldi, n. s. 82. 2.
i) Pret. skulli 67. 3, 69. 12, 70. 11, 82. 12.
Jfr sculdi 94. 7, srø//öfø 130.16, 147.10—n, 165.5,
177. 12—13, 16, skulde 146.16, sculöu 96.9, sct//cfø 116.1.
k) willir, n. a. pl. af subst, wild, 78. 18—19, 21, 21,
i si. vild.
Jfr wildœ g. s. f. 176. 13.
Granskar man de anförda fallen, finner man lätt, att
för de flesta kunna antagas gamla växelformer, och att
således II skulle kunna förklaras genom nordisk
assimilation af Ip, jfr Noreen, Geschichte § 75. Så har Noreen i
AnF III s. 30 noten påpekat, huru som ett urgerm.
4p-kan ansättas jämte 48- för subst, ’skuld’, adj. ’skyld’ och
erinrar om fht. sculd. Likaså för vb. ’gälda’, subst, ’gäld’
och adj. ’gill’ antar han en af Verners lag reglerad
växling mellan p och Ö, liksom Kluge i Etymologisch.es
Wör-terbuch på grund af fsv. giælla uppställer ett urg. °gelp-.
På samma sätt förklarar Noreen vallet i Lydek., och så
kan walla i SödL också förklaras. Fsv. skulle, säger
Noreen, »kan vara ett got. *skulpa». I fiœllum etc. af nom.
jiœlder är måhända 41- < Ip, jfr fht. fêld, se Kluge,
Ety-mologisches Wörterbuch. Äfven växlingen ellis: œldi kan
gå tillbaka på växlingen Ip: Id, jfr got. alpeisiiht. ait,
jfr ock isl. elli. Af de återstående fallen skulle ju äfven
pres. hellœr : subst, heldo kunna tyda på en ursprunglig
växling Ip : Ib (jfr fht. halthan), och kanske då äfven
luall: ivald vore så att förklara. Jfr walla ofvan. Om
ordet ’eld’, se Leffler, Svenska landsmålen I, 272—282,
Tamm, Fonetiska kännetecken s. 79. Såsom Tamm a. st.
framhåller, får man antaga, att ordet redan i
urgermansk tid haft former både med och utan i mellan I och
den följande dentalen och sålunda visat växlande stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
