Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ROBERT LARSSON. ATS 12.* 2
Anm. 5. Såsom tecken för denna förbindelse
användes v -typen i hovz man 49. l.
Om under den olika beteckning, som så strängt skiljer
på tecknen w och / vid återgifvandet af motsvarigheten
till vårt nysv. t>ljud, ligger olika uttal, är väl möjligt eller
rättare troligt, men hvaruti deDna skilnad skulle besta, derom
kan SödL med sitt enformiga beteckningssätt icke lämna
någon upplysning. Bråte i Äldre Vestmannolagens ljudlära
s. 62 antar för Dalalagen, att möjligen skilnaden mellan de
ljud, som betecknades å ena sidan med u, v, w, å andra
sidan med /, kunde bestå deri, att u, v, w vore tecken för
konsonantiskt u eller bilabialt v, f deremot för den
den-tilabiala frikativan. Denna Brates hypotes styrkes i viss
mån genom den af Bråte (med åberopande af Noreen)
framdragna parallelen i dalmålet. För södermannalagen
ser jag ingen möjlighet att afgöra, hvilket ljudvärde bör
tilläggas w, / resp. Skrifningarna med F, v, U (anm.
2), 3), 4) i framljud kunna ej gärna andragas såsom stöd
för uttal af konsonantiskt u eller bilabialt v, lika litet
som skrifningarna med u i midljud kunna gifva något
stöd för antagandet af slikt uttal i denna ställning, jfr
t. ex. buþkaula med bupkafla. En sådan form som wnnin
part. 50. 7, 102. 8 tyder tvärtom på, att w var dentilabialt
i framljud. Att w i vissa ställningar kvarstod som
konsonantiskt u kan icke betviflas efter Kocks utredning i
Fornsvensk ljudlära s. 1 ff., AnF V, 87 ff., men af
beteckningen i denna lag synas inga slutsatser kunna dragas.
Skrifningen med fw kanske enklast förklaras såsom
kompromiss-skrifning. Då man skref t. ex. piuf1 men piuwe,
kunde lätteligen kompromiss i beteckningen uppstå, så att
man skref piufwe1.
1 Sedan detta blifvit nedskrifvet, har professor Noreen i
härvarande nord. seminarium på grund af beteckningen i Bjärköarätten
framkastat den meningen, att skrifningen fw uppståttjust i sådana ord,
i hvilka dels skrifning med fy dels skrifning med tv förekom, allt efter
som ^-ljudet kom i slutljud eller i början af en stafvelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
