- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Trettonde delen /
4

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 OSCAR MONTELIUS, ORIENTEN OCH EUROPA. ATS 13: 1

Att hasten fanns tam i Europa så tidigt som under
stenåldern, således omkring slutet af det 3:dje årtusendet
före Kristi födelse — och möjligen ännu tidigare — är
så mycket mera anmärkningsvärdt, som den ej började
användas i Egypten förr än omkring midten af det 2:dra
årtusendet före Kristus1.

o

Åsnan lär också hafva funnits i Schweiz och norra
Italien under bronsåldern2.

Äfven åkerbruket var redan före stenålderns slut af
stor betydelse för Europas folk.

I Schweiz odlades då, såsom fynden i ruinerna efter
pålbyarna visat, flera sädesslag: fyra olika slags hvete,
två slags 6-radigt korn och två slags hirs (Panicnm
mili-aceum, L., och Setaria italica, L.)8. Utom dessa sädesslag
odlade man i Schweiz redan då bl. a. ärter (Pisum
sati-vum, L.), lin (Linum angastifolium, Hudson), äplen och
päron, äfvensom vindrufvor. Under bronsåldern tillkommo
hafre och bönor {Faba vulgaris, L.), de sistnämnda dock
mycket små. Både under sten- och bronsåldern saknades
i Schweiz såväl råg som hampa4.

Alla dessa odlade växter, eller åtminstone de flesta
af dem, hafva, såsom redan är nämndt, ursprungligen
kommit till Europa från Orienten; till Schweiz väl närmast från
Italien. Två växter, hvilka som ogräs funnos på stenålders-

1 A. Erman, Ægypten und œg//ptisches Leben im Alterthum
(Tübingen 1885), sid. 649.

2 Munro, anf. arb., sid. 535.

3 O. Heer, Die Pflanzen der Pfahlbauten (Zürich 1866). — Boyd
Dawkins, anf. arb., sid. 300. — Munro, anf. arb., sid. 536.

4 Vindrufskärnor äro funna bland lemningarna efter ett par
schweiziska pålbyar från stenåldern och i norditalienska fynd från
bronsåldern. I norra Italien har man på ett ställe funnit kärnor af oliver,
och på ett annat råg, från bronsåldern. Munro. anf. arb., sid. 194,
218, 273, 498, 536. Jfr W. Helbig, Die Italiker in der Poebene
(Leipzig 1879), sid. 109, 140.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:44:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/13/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free