Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 13: 1 GRAFVAR MED GÅNG. SKOTLAND. 135
verktyg af flinta, §amt lerkärl af det slag, som tillhör
slutet af stenåldern.
Hvarken i denna graf eller i andra skotska grafvar
af im i fråga varande form har man funnit något
föremål af metall under sådana förhållanden, att det kunnat
anses vara samtidigt med grafvens byggande. Ej heller
hafva lerkärl af den här nedan behandlade typ, som man
kallar »bägare», hittats i någon af dessa grafvar.
Deremot har man i dem funnit en mängd vapen och verktyg
af sten, samt andra för stenåldern karakteristiska arbeten.
Dessa grafvar förskrifva sig således från
stenåldern1. Att de höra till en sen del af denna period,
framgår af fyndens art. Så upptogs ur den här ofvan
omtalade grafven vid Unstan en flintpilspets af den för
stenålderns slut och bronsålderns början egendomliga
typen med både tånge och hullingar2; sådana pilar synas
dock ej hafva hittats i andra skotska graf kammare, liksom
ej heller i de engelska3.
är emellertid alldeles klart, att det i dessa fall ej är fråga om [-likbränning}-] {+lik-
bränning}+} utan om tillfällig beröring mellan benbitar och en eld, som
af flera orsaker kan hafva tändts i grafven (Montelius, Sveriges
forntid, text, sid. 144). — Denna anmärkning gäller i allmänhet om de
£j sällan i icke-nordiska forskares skrifter förekommande uppgifterna,
att lemningar af brända lik anträffats i europeiska grafvar från
stenåldern. Kol eller hvarje annat spår af eld uppfattas nämligen
alltför ofta såsom bevis för likbränning, och lika ofta visar det sig, att
den som företagit undersökningen ej förstått att skilja mellan
qvarlefvor af obrända och brända lik. Under dessa förhållanden torde
det ännu vara ovisst, huruvida likbränning såsom begrafningsskick
förekommit i Europa under stenåldern. Se emellertid Cartailhac, La
France préhistorique, sid. 270.
1 Anderson, anf. arb., sid. 229.
2 Anderson, anf. arb., sid. 298, fig. 280.
3 Archœologia, XLII, sid. 231, not a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
