Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 OSCAR MONTELIUS, ORIENTEN OCH EUROPA. ATS 13: 1
ket ändamål den under stenåldern tjenat, är nu svårt att
afgöra. Att den med afsigt är ditlagd under den tid
grafven begagnades, tyckes vara sannolikt dels af dess
regelbundna läge i förhållande till grafbyggnaden, dels
deraf, att lerkärlsfragment och flintskärfvor, som talrikt
funnos mellan stenen och grafvens mynning, icke
förekommo under i fråga varande häll. Det torde ock vara
sannolikt, att högens södra kant, som nu täcker nämnda
häll, senare tillkommit, och att ursprungligen den
stensatta randen öfverallt utgjort grafhögens gräns, så att
framför ingången varit ett plant och öppet rum», på hvilket
den stora stenen — månne ett slags altare? — legat.
Anmärkningsvärdt är, att någon annan gånggrift, hvars
hög är omgifven af en dylik stensättning, ej är känd vare
sig från Sverige eller Danmark. Likheten mellan denna
stensättning, som går rundtomkring högen samt böjer sig
in mot och fortsättes af gången, och dem vi lärt känna
i England (fig. 115—119) är så stor, att den ej kan bero
på någon tillfällighet. Då är det i hög grad värdt
uppmärksamhet, att denna graf ligger på vestra kusten af
Sverige. Detta förhållande är för öfrigt ej det enda, som
antyder, att vestra Sverige under den aflägsna tid, hvilken
nu är i fråga, stått i en förbindelse med de Brittiska
öarna, hvaraf inga spår finnas i Danmark. Tanken ledes
härigenom på en direkt samfärdsel mellan vår vestkust
och England redan då trots de svårigheter, som måste
hafva funnits derför.
Då jag i det föregående sagt, att en större eller
mindre del af gånggriften höjt sig öfver den omgifvande
kullens yta, har detta afseende på det ursprungliga
förhållandet. Mången gång har dock i senare tid — under
bronsåldern — en hög blifvit uppkastad öfver gånggriften,
hvilken derigenom helt och hållet har täckts af jord.
Att så varit förhållandet, och att gånggriften äfven i dessa
fall bör anses hafva haft åtminstone takstenarnas öfverdel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
