- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Fjortonde delen /
3

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkomålningar i Uppland från medeltidens slut. ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATS 14: 1 KYRKOMÅLNINGAR I UPPLAND FRAN MEDELTIDENS SLUT. 3

sammandragit sig till pelare och några väggytor funnos
ej längre, som fordrade att lifvas af färgen. Men de
konstruktiva delarne smyckades ända till öfverdrift med
skulpturverk, och målarkonsten fick nu till sin uppgift att
berätta den heliga historien på de stora fönstrens skifvor.
Den ledande rollen öfvergår från väggmåleriet till
glasmåleriet; den rent dekorativa, mera anspråkslösa
uppgiften att genom färgen betona de olika elementen af
konstruktionen, kapitäl, strängar m. m., stod dock kvar.

Jämsides med denna förändring inom måleriet
försiggår en annan. Den kristna konsten hade vuxit upp inom
kyrkan, under omedelbar ledning af dess män. Med tiden
glider konsten öfver i lekmännens händer, och därmed
uppstår inom densamma en tendens att emancipera sig
från den uteslutande kyrkliga synpunkten. En fransk
biskop klagar mot slutet af 1200-talet: »Diversæ historiæ
tam novi quam veteris testamenti pro volumtate pictorum
depinguntur». — En omhvälfning eger rum såväl i valet
af ämnen som i sättet att framställa dem. I stället för
att symboliskt antyda vill konsten nu öfverallt berätta.
Att den hade till uppgift att för dem, som icke själfva
kunde läsa, åskådliggöra hufvudmomenten af den heliga
historien, betonas upprepade gånger af kyrkans
auktoriteter. Mot medeltidens slut är det en viss art af scener,
som med förkärlek omhuldas, nämligen de ur Kristi
lidande eller helgonens martyrier. Man ville icke blott
stämma sinnet till andakt, utan gripa och uppröra själen,
och därmed följer en tendens att upptaga rent af
naturalistiska drag, hvilken stundom tager försteget framför
hufvuduppgiften — alldeles öfverensstämmande med
utvecklingen inom det medeltida dramat. Sitt kraftigaste
och mognaste uttryck finner denna naturalism, då
bröderna van Eyck och deras efterföljare i Flandern höja
tafvelmåleriet till en med öfriga konstarter täflande
betydelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/14/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free