- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Femtonde delen /
9

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegelarkitekturen i Norra Europa och Uppsala domkyrka ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



I.

Tegelmaterialets utbredning, särskildt i norra Europa. Dess beskaffenhet och
fördelar. Materialets inverkan på de arkitektoniska formerna. Den äldsta kyrkliga
(romanska) tegelstens-arkitekturen.


Då materialet, såsom ytterligare skall visas, för
uppfattning af Uppsala domkyrka är af den största betydelse,
synes det vara af vigt att före bedömandet af hennes
karaktär taga kännedom om, huru den byggnadskonst,, som
begagnar teglet till material, så småningom utvecklat sig
och hvilka former den derunder antagit. För
uppfattningen af de svenska medeltida tegelkyrkorna i allmänhet
kan det äfven vara af intresse att tillse, huru
tegelmaterialet så småningom utbredt och utvecklat sig i norra
Europa.

I den kristna byggnadskonsten [1] förekommer teglet
användt såsom material flerstädes i Italien, å ett mindre
område i Syd-Frankrike samt i norra Europa vid
Nordsjöns och Östersjöns lågländta kuster, hvarifrån det äfven
till vissa omgifvande trakter spridt sig. I Italien har
teglet sedan Romarnes tid städse varit begagnadt, dock
länge och för det mesta icke afsedt att framträda i ytan,
som fick eller skulle få en elegant beklädnad af marmor
eller andra stenarter eller blandning af naturlig och


[1] Tidigast kan teglet påvisas i Egypten flere årtusenden f. Kr.
I Österlandet, särskildt i Babylonien, fick den brända stenen en rik
utbildning; äfven Greker och Romare (de senare egentligen först under
kejsartiden) begagnade tegelstenar af olika form, dock vanligen nästan
fyrkantiga, temligen tunna plattor. Jfr. Gottgetreu s. 33 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:44:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/15/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free