Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skara domkyrka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvärskeppet, som en gång fått en fullt gotisk karaktär, och trots
alla förändringar, som följande tider medfört, har denna
karaktär blifvit i väsentlig mon bevarad. Den
konststil, som kallas gotiken eller gotisk konst, har
fullständigt upptagit spetsbågen och med denna möjligheten
att slå hvalf öfver rektangulära ytor. I gotikens konst
fingo kyrkans murar allt mindre betydelse: de voro ej
längre ett bärande element, utan endast ett
begränsande. Hvalfven hvilade nu uteslutande på hörnstöden,
som kallades pelare, när de voro fristående, och pilastrar,
när de voro infällda i muren, eller konsoler. Det var
nödvändigt att åt dessa stöd gifva kraft att bära. Man
lät derföre hvart hvalfstöd motsvaras å murens utsida
af ett framsprang, pilasterlikt, men ytterst enkelt, en s. k.
stödje- eller sträfpelare, hvilken åt pilastern i kyrkans
inre eller konsolen, som ersatte denna, gaf nödig fasthet
och dermed gaf stöd åt bågen, som hvilade på denna
pilaster eller konsol, åt pelaren mellan sido- och
midtskepp, på hvilken samma båge hvilade, och dermed
äfven åt de bågar, som från denna pelare lyfte sig öfver
midtskeppet. När muren mellan pilastrarna ej längre
bar hvalfvet, utan endast bildade en mot ytterverlden
afstängande vägg, behöfde man icke inskränka sig till de
små och smala fönsteröppningar, som under de
föregående tiderna voro vanliga, man kunde nu göra stora
fönster — hvilka ibland kunde upptaga nästan hela
ytan mellan pilastrarne — och indelades dessa stora
fönster genom ett rikt och prydligt stafverk. De i sten
huggna prydnaderna å kapitäl m. m. hade nu fått en
annan karaktär. Den romanska tidens från växtverlden
lånade ornament voro visserligen ytterst hemtade från
verkligheten, men hade småningom undergått en sådan
förvandling, att arkitekturens växtverld och
verklighetens voro alldeles skilda. Ofvergångsstilen gaf åt
ornamenten större kraft och liflighet, under det den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
