Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 161 4 FORNNORSK-ISLÅNDSK LITTERATUR I SVERIGE. 9
han besökt. Och än mer än detta. Han visste, hvad som
i forntiden timat, ty han satt inne med sin tids hela
historiska vetande. Allt hvad traditionen i hans
äfventyrsälskande hemland hade bevarat och skänkt honom,
det kunde han berätta. Träffande och karaktäristiskt har
derför Schück om den kringvandrande isländske skalden
sagt: »Han var den, som genom sina berättelser spred
kännedomen icke blott om viktigare tilldragelser i nordens
historia, utan ock om samtidens episka och mytiska
diktning, visserligen närmast blott till fromma för konungens
och stormännens hird, men medelbart genom denna äfven
till öfriga hem i landet, och liksom medeltidens ballad
från riddarsalen, där den först uppstått, sedan vandrade
ned till menige mans koja, så fortplantade sig säkerligen
ock skaldens berättelser till vida kretsar här i landet.
Häri torde skaldepoesiens förnämsta betydelse för oss
svenskar ligga. Skalden var den tidens press; en berättelse,
som han hört vid ett nordiskt hof, föredrog han några
år därefter vid ett annat, och på så sätt sörjde han för
hvad vi på vårt mera lärda språk kalla: den litterära
samfärdseln mellan de nordiska rikena»1.
1 Schück och Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria 1,
Stockholm 1895, s. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
