Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS H’»: 4 FORNNOKSK-ISLÄNDSK LITTERATUR I SWERIGE. 79"
Mazarins samlingar, där man för vården af de nordiska
fornsaker, som på senare tider kommit in, började känna
sig i behof af en i detta fack fullt hemmastadd person»
Men Oláfsson kom aldrig att mottaga den erbjudna
befattningen. Han var visserligen själf nästan besluten
för att säga ja och resa ned, men så lät han afråda sig
från hela saken af Brynjolfur Sveinsson, med hvilken han
korresponderat härom och rådfört sig. Någon tid
därefter lemnade han också Köpenhamn, återvände hem till
Island och lefde sedan där fram sitt lif som prest.
Det blef således ingenting utaf med Mazarins plan.
Det fanns ingen, som då för tillfället kunde föreslås i Stefan
Oláfssons ställe, och så förföll omsider det hela.
Emellertid visar denna tanke och detta förslag, hvilken
uppmärksamhet, som började skänkas de från Island
framdragna litterära verken, och mecl hvilket intresse forskaren
och samlaren mottog dem.
Man kan förstå hvilken kraftig inverkan detta skulle
hafva på hela den fornlitterära forskningsrörelsen, på
handskriftsinsamlingen, på studierna och det påbörjade
tolkningsarbetet. Det blir också den lifligaste fart på alla
håll. Man plockar fram från alla kanter af Island gamla
undangömda handskrifter, och det visar sig snart, att det
ej längre är på anmodan eller befallning af danska
historio-grafer och vetenskapsmän, som den isländska studenten
tar i tu med att studera och öfversatta de uppdagade
verken.
Det var väl fa bland Arngrimurs landsmän, som till
en början förstodo eller ens sökte fatta betydelsen af det
nya fornstudiet. Själfva Magnus Oláfsson kunde förklara,
när han öfversatte Snorra-eddan, att såväl denna som allt
annat man dragit fram, ej var något annat än gammalt
skräp, som man icke borde öda bort sin tid på, men man
fick väl lyda höga vederbörande och gå dem till handa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
