Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 VILHELM GÖDEL. ATS 16: 4
lorad, och det ingenstädes för öfrigt fins någon uppgift
om hvilka eller huru många de varit1.
Däremot har han i memorialet ganska noggrant
upplyst om hvad han förde med sig vid sin första hitkomst
1658 och från sitt besök i Köpenhamn 16652. Enligt
uppgiften här. jämförd med de anteckningar han gjort i
några af resp. manuskript, öfverförde han till Sverige
1658 utom cod. Ups. R: 715, som jag ofvan8 omnämt,
äfven Hrolfssaga Gautrekssonar, Lygaraljoö och
1 Beträffande denna Rugmans förteckning skrifver nämligen
Rudbeck i december 1665 till De la Gardie och anhåller att för
Verelius’ räkning »få en copia aff thet register på the böcker som
Jslandus har fört medh sigh från jsland». (Riksarkivet,
Kanslersembetets handlingar rör. Upsala universitet.) Äfven i Kanslikollegiets
handlingar (Riksarkivet) finnes denna lista på ett ställe omnämd. Vid
kollegiets sammanträde den 29 dec. 1691, då man afhandlade frågan
om Antikvitetskollegiets stat och verksamhet, hvarvid Hadorph såsom
sakkunnig blifvit tillkallad och adjungerad, fick denne anledning att
tala om den resa, som Rugman »giorde till Jsslandh, at inhämpta
någre, manuscripter /: hwaraf han inskickade Jndicem ifrån
Köpen-hampn, som nu eij igenfinnes :/», heter det här i protokollet för
nämda dag. Och Hadorph tillägger, att »seedan dässe manuscripterne
kommo hijt, togh Verelius däm till sigh», och utgaf en del af dem,
»män sielfwe manuscripterne och Jndicem af dat som där har warit,
har man aldrigh fått igen, ehuru offta man och därom skrifwit». Det
är troligt, att De la Gardie skickat originalförteckningen till Verelius,
som sedan behållit den bland sina papper, och när det så efter hans
död blef fråga om en återställelse af de Rugmanska manuskripten och
detta ledde, såsom vi snart skola se, till vidlyftiga processer och bråk
med arfvingarne, så hade gifvetvis dessa all anledning att på det
säkraste sätt skaffa undan ett sådant farligt infordringsinstrument, som
denna förteckning i rättens händer skulle hafva varit.
2 När Rugman i sitt memorial talar om »sin resa» och de
manuskript han därunder insamlade och hemförde, så framgår det
visserligen icke direkt af hans yttrande, att det är Köpenhamnsfärden,
som åsyftas. Men att detta verkligen är meningen, finner man vid
en jämförelse med de upplysningar om hans manuskriptförvärf, som
Dal lemnar i sitt Specimen biographicum de antiquariis Sveciæ, s. N: 3V.
3 Jfr sid. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
