Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 VILHELM GÖDEL. ATS 16: 4
verksamhet göra insamlingar af allehanda antikviteter och
således äfven äldre handskrifter, så var det helt naturligt,
att den nitiske Hadorph, hvilken hade hand om verkets
acta och samlingar, skulle komma och göra anspråk äfven
på de Rugmanska manuskripten. Men Verelius, som
använde såväl dessa som andra hithörande handskrifter för
sina öfversättningar och sitt lexikografiska arbete, hade
naturligtvis icke lust att låta Hadorph och kollegiet få
någon bestämmanderätt öfver dem, och detta så mycket
mindre som han förmodligen ansåg sig såsom den ende,
hvilken kunde göra något egentligt bruk af dem. Därför
behöll han dem utan vidare, ehuru man kunde hafva
väntat sig, att han under sådana förhållanden åtminstone
utfärdat en förbindelse på sina lån eller inlemnat en
förteckning öfver hvad han mottagit.
Ville således Hadorph hålla fast vid sin sak och stå
på sina kära samlingars bästa, så fans då ingen annan
utväg för honom än att hos »höga vederbörande» göra
en anmälan om förhållandet. Naturligtvis hade han då
haft att i första hand vända sig till Antikvitetskollegiet
eller Akademiska konsistoriet med sina besvär. Men som
han tydligen fruktade för den ovilja och det hat, som
han härmed skulle komma att ådraga sig, så vågade han
icke begagna sig af denna öppna och ärliga väg. I stället
lät han i allra största tysthet och hemlighet underrätta
kanslern om förhållandet för att sålunda genom hans
ingripande få det rättadt utan att själf behöfva synas som
den egentlige angifvaren och åklagaren.
Till en början synes De la Gardie icke hafva fäst
något afseende vid hans besvär, men Hadorph återkom
snart med nya och kraftigare påminnelser. När nämligen
årsberättelsen om Antikvitetskollegiets verksamhet för 1669
nedsändes, inneslöt Hadorph på samma gång en liten
privat skrifvelse, hvari han »fördristar» sig »nu såsom en
gång förr —–––-ödmiukeligast påminna om dhe manu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
