Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 16: 4 FORNNORSK-ISLÄNDSK LITTERATUR I SYERIGE. 167
Men om man sålunda får antaga, att Rudbeck
innehaft en del af de Rugmanska manuskripten, så vill det
dock måhända synas underligt, att han icke vid
infor-dringen återställde dem, så mycket mer, som han var
sterbhusets förste utredningsman och fullmäktige.
Härpå vill jag endast svara, att han icke återställde
»Lexicon Latino-Svecanum», ehuru äfven denna handskrift
fans upptagen på infordringslistan mot Verelius’ dödsbo,
och att han icke utlemnade manuskripten från Riksarkivet,
Vilkinasagan och Orm Snorrasons bok, förr än Axehielm
kom hem till honom och »tog dem tillbaka» för att
öfverlåta dem till rektor.
För öfrigt var det väl med Rudbeck som med hvarje
forskare och vetenskapsman, att han lånade och drog till
sig stora massor af böcker och handskrifter, som han
trodde sig behöfva, men hvaraf dock den största delen
efter ett första genomögnande blef skjuten åt sidan och
förlagd, så att han till sist knappast själf visste, hvad
han hade eller icke hade. Och gällde det åter vid
in-fordringen sådant, som han ständigt behöfde för sina
forskningar och arbeten, såsom »de gamle göthiske skrifter»,
så var det ganska säkert, att Rudbeck med sin
själf-rådighet ej skulle bekväma sig till ett återställande, förr
än han riktigt kände sig nödd och tvungen.
Beträffande de isländska handskrifterna hade han ju
själf varit den, som kraftigast bidragit till deras förvärfvande,
och tyckte sig helt säkert på denna grund ha en viss rätt
att åtminstone kunna ostördt nyttja dem. Därtill kom
väl också, att han alltför väl insåg, huru svårt, ja, hart
när omöjligt, det skulle bli för honom att kunna vid
behof få dem tillbaka, om Antikvitetskollegiet en gång fått
dem i sin ägo. Ty det både kände och visste han, att han
på dess privilegierade gebit var en allt annat än »gråta
persona». Därför behöll han allt, hvad han kunde behålla.
För öfrigt var Rudbeck i dylika fall ej så nogräknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
