Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nr 1 - Lydekinushandskriften i K. Biblioteket g. s. B. 59. Af Ernst Lidblom - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af runortografins egendomligheter kunnat intränga i
manuskript med latinsk stil. Ett fall som peresti sid. 184, rad
7 (= fl. 21) (med första e borttaget genom undersatt punkt)
kan mycket väl tolkas såsom en reminiscens från
runortografi; jfr runinskrifternas buru, kirist, pirimstefr m. fl.
anförda hos Noreen, Altschwedische Grammatik, § 160: 2, a.
Skulle möjligen ock salar sid. 194, rad 7 (= fl. 56) kunna
föras hit? Jfr dock anf. arb. § 161: 2, a.
Ett ännu säkrare fall af invärkan från runskrift är
skrifningen byrha’ren sid. 199, rad 7 (= fl. 68), och
möjligen laghilth sid. 214, rad 18 (= fl.142). Uti VGL. I finnas
också dylika skrifningar; så anför Collin-Schlyter VGL. inl.
sid. V exempel sådana som hwarhhin, lahum, marhœ,
ortohœr, vihit; från VGL. II anföras i samma arbete sid. XX
borhape, burhit, drœhit, friphelhan, huarhin, husfruhœ,
morhongiœf, örtuher. Det kan väl ej lida något tvifvel,
att vi här böra antaga inverkan från runskriften, då i
det stungna runalfabetet h-runan användes som
beteckning för spirantiskt g-ljud. Detta antagande är redan
för Valdemars Sællandske Lov gjordt af Wimmer, Die
Runenschrift sid. 257, not 2, och för VGL. I och
VGL. II af Noreen, Altschwedische Grammatik, § 35
anm. 1. Frågan om runortografiens inverkan på
latinsk skrift är vidare för Östgöta-urkunderna
behandlad hos O. Ottelin, Studier öfver Codex Bureanus I, sid.
137—141.
Som jag ej utfört undersökning med afseende på
Lydekinus rörande denna fråga, har jag blott velat
framhålla möjligheten af inverkan från runskriften, en
uppfattning som jag samtalsvis hört framställd äfven af doc.
O. v. Friesen och doc. O. Ottelin. Att Lydekinus för
öfrigt ej egnat synnerligt stor omsorg åt sitt arbete,
framgår af att han ofta nödgats tillsätta uteglömda
bokstäfver öfver raden t. ex. a i gialde sid. 181, rad 3 (= fl.
6), na’ i socnna’men sid. 186, rad 25 (= fl. 31), o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
