Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1 - Lydekinushandskriften i K. Biblioteket g. s. B. 59. Af Ernst Lidblom - Böjningslära - Kap. I. Substantivets böjning. - § 1. Maskulina rena a-, i-, och u-stammar - 1. Ordskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 19: 1
LYDEKINUSHANDSKRIFTEN.
— — sum pœr nœst er edzörd (pro edzört: enligt Schlyter;,
ändelselöst neutr. enligt Bråte VML. Ljudl. sid. 52). Här
beror hœlaght på anslutning till det logiska subjektet pœt
och sammalunda är förhållandet med Schlyters föreslagna
läsning edzört eller med Brates om man vill i edzörd se
ett £-löst neutrum.
c) VGL. livat pœt ær hœlœct œller synct (för syknt)
= hœlœgher œller sykn dagher (Siljestrands hänvisning till
Gloss. sid. 621 bör rättas till Ordb. sid. 621). Denna sats
finns hos Lyd. sid. 209. 12—13. Siljestrand säger härom:
»Finge man antaga ett n. dagh, vore sådana uttryck
själfklara. Jmfr äfven våra fornlagars til el. pa
dagh-fulghit (daghfiœlath) ær, som under det nämda antagandet
kunde öfversättas med: dä el. till dess dag dold är.» Att
detta exempel skulle gifva något stöd för ett supponeradt
neutr. dagh, kan jag icke finna; för öfrigt gäller härom>
hvad som anförts under b). Mig förefalla de af
Siljestrand anförda exemplen skäligen själfklara. Det är ej
alls nödvändigt att i daghfulghit med Siljestrand fatta
dagh som subjekt och fulghit som predikativ, utan i
daghfulghit föreligger en sammansättning, hvilken här är
predikativ till ett ej utsatt formellt subjekt; satsens
innebörd blir ’då dagen är slutad och dagsljuset har alldeles
upphört’, såsom Schlyters öfversättning lyder.
Wadstein har i sin recension af Siljestrands
afhandling i Nordisk tidskrift för filologi N. R. X sid. 230
varit inne på frågan och intar en afvisande hållning,
särskildt mot ex. b), där han fattar hœlaght som adv.
diakn: n. sg. dyakn 208. i, subdiakn 208. i. Att a här
ej öfvergått till œ, beror på inflytande från latinet, se
Aschw. Gr. § 97. — Rörande öfvergången ia>iœ i Lyd.
kan nämnas, att förhållandet mellan ia och iœ är
ungefär 6:1.
*domber: d. sg. dome 200. 23, hœrazdom 192. 10; a. sg*
dorn 3 ggr t. ex. 215. 6.
Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
