- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Sjuttonde delen /
16

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 K. G. WESTMÄN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2

som nödfallsutvägar, tillgripna under en tid af rättsligt
förfall, men med hvilka rättskänslan kände sig
otillfredsställd redan vid deras fastställande. Man bör tvärtom,
synes det mig, utgå från att dessa stadganden i
Vestgöta-lagarna på sin tid förefallit billiga och rättvisa och
undersöka, om de ej äga någon särskild förklaringsgrund i sin
tids rättssedvanor och samhällsskick.

Björling \ som framhåller, att den ursprungliga
fornsvenska regeln varit, att »det för ett begånget brott
bestämda beloppet skulle utgå en gång, om ock
gärningsmännen voro flere», ,så att »af ett brott uppkom en
bötesfordran», anser bötesbestämmelserna för dråp förmedla
öfvergången till ett annat system, nämligen
edsöreslagstiftningens. Det drag, hvarpå han stöder denna åsikt, är
att målsäganden tillerkännes rätt att bland flere, som
tillsammans föröfvat ett dråp, utse dem, mot hvilka han
under yrkande af olika straff vill rikta sin talan. Denna
målsägan dens rätt möter oss emellertid redan i våra
äldsta svenska stadganden om dråp, för att nu endast tala
om Sverige, och både en detaljgranskning och en mera
försiktig komparativ undersökning synes visa, att dessa
stadganden äga en hög ålder2. Det är dessutom svårt
att fatta, hur denna målsägandens valrätt kan bilda en
öfvergång till edsöreslagarnas inkvisitoriska system med
lika stränga straff för samtliga deltagare i brott.

Man bör enligt min tanke välja en annan synpunkt
än de, som framställts af dessa författare, när man ur de
här diskuterade stadgandena söker leda sig fram till de

1 Om bötesstraffet, 1893. s. 133 f.

2 Björlings referat blir genom dess korthet vilseledande. Så är
t. ex. i Vestgötalagarna kyrkobot för deltagare i dråp ej stadgad i
dråpsbalkarna.

Wilda är öfvertygad om Vestgötastadgandenas ålder, Sträfrecht,
,s. 610, likaså Lehmann, Königsfriede der Nordgermanen 1886. s. 17.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/17/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free