Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
medbrottsliga verkligen med handkraft fasttagit och hållit
den angripne under ’od ok æg’, medan en annan
utdelade dråpslaget, och likväl innehåller eden mot
’halds-banen’ just en anklagelse härför.
Om redan detta ger en inblick i den verkliga
innebörden af edgärdsmännens ed, framstår saken ännu
klarare, om man fäster uppmärksamheten vid formen för
anklagelsen mot dråparen. Det står nämligen otvetydigt
i lagen, att arfvingen äger rätt, då många dräpande finnas,
att taga till baneman en af dem efter eget val, oberoende
af de faktiska förhållandena, som lämnas outredda. När nu
edgärdsmännen på ’endagen7 besvärja en på sådana grunder
fotad anklagelse, kan deras ed endast fattas som en
högtidlig förklaring, att de finna denna anklagelse så rimlig
och så lagenlig, att de för sin del vilja stå för den både
inför ’gudar’ och jämlikar.
I analogi härmed synas ederna mot ’haldsbane’ ok
’atvistarmän’ endast afse att vara den form, i hvilken
edgärdsmännen jämte arfvingen bestyrka, att de finna den
fördelning på dråparesläktens medlemmar af bötesansvaret,
som arfvingen redan förut tillkännagifvit på tinget, äfven
i dessa fall billig och laglig. De subjektiva grunder, efter
hvilka de göra detta, undersökas och pröfvas icke af tinget.
Det är nog för detta, att en afgörelse af striden mellan
ätterna kommer till stånd, och den enskilde medlemmen
af dråparesläkten får finna sig i att vara underkastad
motsidans tycke, liksom han varit det vid släkthämdens
utkräfvande, och liksom han varit det enligt lagens
stadgande, då arfvingen valde dråpare. Garantien för en
rättvis afgörelse kan, som man för öfrigt märker, enligt detta
system anses vara jämnställd med den, som man äger för
att parlamentariska församlingar skola fatta rättvisa beslut.
Som ett ytterligare tecken på edernas formella
betydelse vill jag slutligen framhålla den vikt, som i dem Iag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
