Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 17: 2 ENLIGT DE SVENSKA LANDSKAPSLAGARNA. 25
dra, yngre lagarna otillfredsställande. Så måste just ha
varit fallet med släktskap.
Med den här framställda tolkningen af
delaktighets-bestämmelserna blir det vidare möjligt att på ett mycket
enkelt sätt förklara anledningen till bestämmandet af de
inedbrottsligas antal till lika i alla mål. Antalet synes
nämligen ha fastställts ur synpunkten af den
skadeersättning, som den dräpandes ätt borde lämna den dräptes.
Det sammanlagda belopp, som enligt VGL I Md 3, VGL II
Dr 8 erlägges, uppgår nämligen, när man räknar en
’halds-hane’, en ’radsbane’ och fem ’atvistarmän’, till 12V3 mark
(4Y2. + 4Y2 + 3Va)* eller den närmast 12 mark stående
summa, som bekvämt sönderfaller i öfliga bötesbelopp
(en på två fördelad 9-marksbot + 5. 16 örtugar.1) Denna
bot benämnes med det utan tvifvel gamla namnet ’hælghis7
eller ’manhæliæs bot’.
För att icke gå ur vägen för en svårighet vill jag
slutligen i detta sammanhang — mera för att påpeka denr
än därför att jag anser mig lösa den — framställa ett
tolkningsförsök af en annan egendomlighet hos straffet
för ’atvistarmän’. Som Wilda2 anmärkt, förefaller det
besynnerligt och svårförklarligt, att i VGL I Md 3, VGL II
Dr 8 stadgas, att kungen ej har att uppbära böter af
lialdsbane’ och ’radsbane’, men väl af ’atvistarmän’.
Förhållandet kan knappast vara gammalt; slutet af de
anförda kapitlen visar i öfrigt rättsändring med afseende
1 Med det här antagna ungefärliga beräkningssättet af
bötessumman bör jämföras, att det är till 12 mark, som ätteboten
nominellt bestämmes, fastän dess faktiska belopp enligt detalj
bestämmelserna i VGL I endast uppgår till H29/32 mark. Jag räknar härvid
enligt vanlig uppfattning 24 örtugar på hvar mark, och icke, som
Björling, Bötesstraffet. S. 97, antagligen genom ett förbiseende yrkar för VGL I,
16 örtugar på hvar mark. När Björling a. a, S. 138 n. 1 beräknar
ätteboten enligt VGL I, räknar han för öfrigt själf med reduktionstalen
1:8:8, d. v. s. med 24 örtugar på marken.
2 Stra†recU. S. 610 n. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
