Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 K. G. WESTMAN, OM DELAKTIGHET I DRAP ATS 17: 2
Innan jag lämnar Vestgötalagarna, återstår att
anmärka, att ett ställe i den äldre lagen ger en antydan i
riktning, att bestämmelser om delaktighet före den
bevarade lagens tid funnits äfven vid ’saræmal’.
I VGL I SB 1 skildras, hur det går till att få en man
fälld, som skäligen anklagas att ha sårat en annan. Sedan
käranden uppnått, att ’endag’ utlysts, skall han styrka
sin anklagelse mot svaranden med två tolfter och tre
tingsmannavittnen och därvid svärja i de ordalag, att han
skall »byfjia sva sær gud hol ok vattum sinum, at han
ær sandær [saræjmafær hans, ok sva gaf iak far næmni
til a fingi». Härefter skall då den brottslige svaranden
framställa laga försoningsanbud, hvarefter kapitlet slutar
med dunkla och oförklarade uttryck, som likväl för denna
undersökning ej synas vara af betydelse.
I kap. 2 stadgas därefter om tillvägagångssättet, då
grundlöst åtal väckes mot någon för sår.
VGL I SB 2. — Værdær skroksak giuin saræ mal*
|)a skal a Jjingi næmd gæræ tryggiæ mannæ af fiar[mngi
f)æs at sværiæ, at han ær eigh sændær saræmajjær hans
ok eigh var map vrœsvüiæ a vighualli.
Då värjemålseden endast brukar innehålla ett
förnekande af den ordagrannt återgifna anklagelsen och icke
upptaga till bestridande beskyllningar, som aldrig
framställts mot svaranden, synas de ofvan kursiverade orden
i värjemålseden vid en jämförelse med anklagelseedens
formulering i kap. 1 innebära en egendomlighet, som
tarfvar en förklaring.
Rimligast synes då vara att anse orden »ok eigh var
maj) vræsviliæ a vighualli» kvarstå som ett minne från
en tid, då man enligt vestgötsk rätt fått framställa en
anklagelse för delaktighet i sårande, affattad i likhet med
svårighet i VGL I till VGL II j>B 11, 12, som göra båda makarna
ansvariga för stöld, begången af endera, med skyldighet för den som
påstår sig vara oskyldig att värja sig med ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
