Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 17: 2 ENLIGT DE SVENSKA LANDSKAPSLAGARNA. 33
att med motbevisning styrka sitt alibi. I § 3, som säges
härleda sig från Birger Jarls tid, stadgas slutligen, att
den som närvarit vid dråpet »ok f>a^s egh uiliande ælla
ualdande, at han döj) fik», äger fria sig med samma
motbevisning, som för fallet i § 2 angafs. Grundsatsen i lagen,
i det skick den föreligger, synes alltså vara, att käranden
äger välja dråpare endast bland dem, som med ondt uppsåt
eller handgripligen deltagit i dråpet. För en på så sätt
delaktig finns åtminstone i lagen ingen värjemålsform
angifven, enligt hvilken han kan fria sig från hufvudansvaret.
Vid drap kan ’haldsbane’ enligt Dr 5: 1 åtalas. Den
svarande har vid sådant mål samma motbevisningsrätt
som i Dr 3 tillerkändes den som dråpare anklagade,
hvarför endast handgripligt deltagande eller närvaro i ondt
uppsåt synes ha varit grund till straffet. Detta består i
20 marks böter eller fredlöshet.
’Radsbane’ nämnes däremot ej vid dråp. ’Ra{)? straffas
likväl vid ett par andra förbrytelser. Vid likplundring
stadgas nämligen i Dr 6 tre marks böter, så vidt ej
värje-målsed med tolf män mellankommer, »firi ra|> ok firi
foruist ok firi ui|)æruist»1. I fråga om mordbrand finns
i Efs 31:1 inga bestämmelser om straff för ’flok ok
faru-nöte7, men däremot fastslås det, att om en man anklagas
för att ha rådt förbrytaren till sådant brott, äger han
värja sig med tretolftered; om han brister, bötar han med
40 mark, men ej med lifvet. Dessa stadganden äro säkert
i sina hufvuddrag gamla, och ett antagande i analogi
med dem och med förhållandena i andra lagar, att ?ra})?
vid dråp äfven i Östergötland ursprungligen straffats, torde
icke kunna anses orimligt.
Atteboten eller ’oranboten’, som den enligt lagens
1 Amiras uppgift Nordgermanisches Obligationenrecht I. S. 711,
att bestämmelserna i Dr 6 gälla för delaktighet i dråp, beror på ett
förbiseende, som går tillbaka ända till Brings afhandling De judiclo
homicidii, 1820. S. 34, 36.
Antiqv. Tidskrift. 17: 2. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
