Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2 - Om delaktighet i dråp enligt de svenska landskapslagarna. Af Karl Gustaf Westman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 K. G. WESTMÄN, OM DELAKTIGHET I DRAP. ATS 17: 2
’hufvudman’, d. v. s. han äger att rikta sitt åtal mot
hvem han vill af de medskyldige och gör honom
härigenom ansvarig för att böten betalas och skyldig att
indrifva den af de öfrige. Det heter sedan: ’han må ej
framställa dråpsanklagelse mot fler än tre; är någon i
följe eller sällskap med de som dräpte, men utan att ha
ondt i sinnet, må han värja sig med två vittnen och
tolf-mannaed’. Jag ser dessa bestämmelser i visst
sammanhang och fattar meningen vara, att målseganden ej får
anklaga fler än tre efter hvarandra, äfven i fall alla
tre gå värjemålsed1. En annan tolkning är visserligen
tänkbar, nämligen att orden skulle innebära detsamma
som stadgandet i SödL MB 24: pr, eller att af de
medskyldige tre skola uttagas till särskildt graderadt ansvar,
men förhållandet är här helt annorlunda än i SödL. I
SödL erlägger nämligen hvar och en af de tre en särskild
bot, som utkräfves genom en särskild process, medan
öfriga deltagare äro befriade från bötesansvar; här däremot
skola alla betala en bot, det finns således endast en
bötesfordran, och det syns därför osannolikt, att den gjorts
gällande genom tre samtidiga åtal.
Den nästa dunkla frågan är dråpsbotens storlek. Dess
belopp nämnes ej i lagen, men man har sökt en ledning
till dess bestämmande, däri att dulgadråpsboten i MB 5
satts till 12 mark2. Det måste emellertid tills vidare
betecknas som osannolikt, att denna dulgadråpsbot motsvarat
hela den bot, som erlagts vid dråp. Analogier med VGL,
den enda bland de andra lagarna, som bevarats med
tämligen orubbade bötessatser jämte ättebot, och i någon
mån med ÖGL synas nämligen göra troligt, att
dulgadråpsboten varit lika med den bötessats, efter hvilken den bot
1 Jag tolkar alltså bestämmelsen i analogi med rättsregeln i
VGL II Dr 1, ÖGL Dr 3: 2, UL MB 9: 3.
2 Lehmann, Königsfriede. S. 60 f., där L. likväl ej ger akt på att
ättebot förekommer i DL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
