- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Adertonde delen /
1:2

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redan odlad mark, byggde den tydligen sina grafvar
bredvid förut befintliga grafbyggnader.

Redan under järnålderns äldre perioder, århundradena
närmast före Kristi födelse, kan man emellertid skönja en
märkbar olikhet till art och form af flera fornsaksgrupper
inom skilda delar af det nordiska området, en olikhet som
under århundradena eft. Kr. framträder med ökad skärpa.

Jämte fornsakstyperna har man att fästa sig vid
grafskicket. Under järnåldern varierar i hög grad
begraf-ningssättet i de olika provinserna. Grafvar, i hvilka liket
nedlagts obrändt, liksom de, i hvilka läraningarne af den
brända kroppen nedlagts, äro under samma period af ett
flertal typer. I somliga tillfällen ha äfven djur fått följa
den döde i grafven, i andra icke.

Därjämte har man äfven att taga hänsyn till
beskaffenheten af den ifrågavarande provinsens graffält. Under
den tid, om hvilken här närmast är fråga — den äldre
järnåldern — förekomma nämligen grafvarne i stora fält
liksom på våra nuvarande kyrkogårdar. Men en viktig
skillnad är, att medan området af en kyrkogård fastställts
långt i förväg, hvarigenom man kan upptaga en ny graf
vid sidan af en, som existerat under lång tid, kanske
århundraden, man i de gamla graffälten nedlade de döda i
det allra närmaste i den ordning, i hvilken de afledo.
Sträcker sig således ett dylikt graffält exempelvis från
norr till söder, har man i ena ändan, exempelvis i norr,
de äldsta grafvarne, i midten grafvarne för dem, som
senare aflidit, och i söder de yngsta. Detta underlättar
bestämmandet af åldern för grafvarne sinsemellan,
hvarigenom man har en fast hållpunkt för frågan, när ett
graffält upphört att begagnas. Såsom det klassiska exemplet
på ett dylikt graffält brukar anföras det vid Kannikegård
på Bornholm (fig. 1). Bland i viss mån likartade kunna
nämnas: Bläsnungs i Vestkinde sn på Gotland och Ore~
gård på Fy en.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/18/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free