Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burg) funnen fibula (Salin, fig. 108) har ett med tidiga
knoppar försedt halfrundt öfverstycke liksom orig. till
fig. 13 samt ett understycke med begränsningslinje
som B. O., fig. 322. Dessa kännemärken tillhöra äfven
öländska fibulor.
Från nedre Weichselområdet ar ett fåtal germanska
fornsaker kända från denna tid, hvarför det är vanskligt
att uttala sig om eventuellt förefintliga beröringspunkter
mellan utvecklingen i detta område och på Bornholm. Jag
har (Månadsbladet, 1903—1904) uppvisat, att bisymmetrien
hos de nordiska fibulorna beror däraf, att foten
upprepats vid hufvudändan. A en likarmad fibula från
Neu-städter-Feld vid Elbing har bisymmetrien vunnits på
motsatt sätt, d. v. s. därigenom, att hufvudet och t. o. m.
spiralen upprepats vid fotändan (Zeitschrift fur Ethnologie
etc., 1880, taf. V, fig. 25).
För förbindelserna med Oland och Gotland gifvas
däremot bättre hållpunkter. Orig. till B. Ö., fig. 322
tillhör en grupp, som förekommer i ett flertal exemplar
på nämnda öar1. Fibulan fig. 13 utmärker sig genom
fotstyckets inåtsvängda begränsningslinjer, bågens trenne
i längdriktning gående åsar och det halfrunda, med tre
1 A Oland och Gotland uppstår under denna tid en grupp af
sins emellan betydligt varierande fibulor. Gemensamma för dessa fibulor
äro den tunna gjutningen, den jämförelsevis betydande bredden af
någondera eller båda af fibulans ändstyeken, frånvaron af
djurhufvu-den eller halfklotformiga knoppar i de afslutande ändarne. Denna
grupp af fibulor har i fråga om formen delvis bildats efter de
under 300-talet vanliga stora bågformiga silfverspännena. Af dessa
finnas exemplar med likbent triangulärt fotstycke (Salin, fig. 95) samt
senare, å hvilka fotstycket har insvängda sidor, men tvär afslutning
(Salin, fig. 97, 98). Samma form för fotstycket förekommer å fibulor
af nyssnämnda grupp från Gotland (ex. Svenska Fornsaker, 328, 380)
samt från Öland (Sv. Fornm-för:s tidskr., VII, sid. 230, fig. 6) med
fotstyckets samtliga begränsningslinjer inåtsvängda. En annan å de
stora silfverfibulorna förekommande form för understycket åskådlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
