Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iinna vi genast, att det äldsta af dera, tig. 158, icke
föreställer någon fågel. Detta beslag är samtidigt med de
tvenne nyssnämnda föremål, i hvilka ormen förekommer
i förbindelse med fyrfotadjur. Ornamentraotivet med
ormar har således varit löpande, om än sällsynt. Men
så snart man erhöll ett ornamentalt djur, lämpligt att
utveckla till en fågel i förbindelse med orm, begagnade
man sig af detta tillfälle att framställa orm och fågel i
kamp med hvarandra. Att så varit fallet, framgår af iig.
1G3, som framställer orm och fågel i strid. Orig. till
figuren härstammar från tiden närmast efter år 1000 och
står alldeles utanför denna beslagsserie. Motivet, som
antagligen utvecklats med ledning af sydliga förebilder
af unnat innehåll, kan här icke hafva uppkommit på
samma ornamentalt typologiska väg. Ett sagomotiv
maste hafva förefunnits om ormen i kamp, en strid i
hvilken den också blir dräpt. Denna ormens dödskamp
åskådliggöres tvdligt genom de föremål, i hvilka ormen
O C J o O ’
sammanställts med fågeln (dödsfågeln). Då genom den
ornamentala utvecklingen det ursprungligen bandformiga
djuret tillsättes med en orm, begagna sig konstnärerna
af det lämpliga tillfället att illustrera sagan. Angående
detta motivs sagohistoriska ställning har jag å annat
ställe yttrat mig (Månadsbladet, 1903—04).1
( )fvan gifna framställning förklarar denna
beslags-series utveckling liksom äfven de olika föremålens inbör-
1 Typologien företer flera exempel på, huru man i tidigare
figurer inlagt annan mening än den, som ursprungligen afsetts, och
om-bildat figuren efter den senare uppfattningen. Bästa exemplet gifves
oss af brakteaterna. Den romerske kejsarens bild ägde för nordbon
ingen betydelse, men han ombildade figuren, hvarigenom den blef ett
uttryck för hans religiösa åskådning. A kärl från bronsåldern finnes
en dekoration med ursprungligen raka, sedan ringlande band. Man
gaf bandet ormhufvud och omformade det därefter (Montelius, Die
typologische Methode, fig. 206—217). Ormfigurens rika inveckling
fig. 159 är ett vanligt drag (jfr å fig. 161).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
