Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diskorclansen rör äfven grafföljden. Äfven under
tiden före är 550 kunde graffälten, såsom t. ex. på
Slamrebjerg, vara afdelade i grafgrupper, men dessa grupper
äro så stora, att de ej kunna hafva varit graffält för
enskilda släkter. Nu är det visserligen sannolikt, att den
nya principen att bilda graffält af skilda ätters
grafgrupper sannolikt bör anses söm ett allmänt tidsdrag, hvilket
ingalunda är utmärkande för Bornholm ensamt, men det
betydelsefulla ligger däruti, att den inträder samtidigt
med det, att man af andra orsaker äger rätt att sluta till
en invandring. I grafgrupper, hvilka kunna konstateras
vara upptagna enligt denna princip, finnes ingen graf,
som tillhör tiden före den afgörande tidpunkten. De äldsta
hithörande grafvarne, de vid rösenas fot belägna, äro alla
från 500-talets slut eller tiden därefter.
Ej mindre tydligt framträder diskordansen i fråga
om öns förbindelser. Bornholm ägde vidsträckta
förbindelser före utvandringen: längs den skandinaviska
half-öns västra kust upp till Norge, med Schlesvig-Holstein
och de danska öarne, med Skånes sydkust, särskildt
landskapets sydöstra hörn, med ()land och Gotland och
framför allt med trakterna kring; Oder och Weichsel. Af den
norska förbindelsen kan nu icke upptäckas ett spår, ej
heller — såsom naturligt — med de af germaner så godt
som affolkade delarne af Tyskland. Slutligen icke med
Ungern, som dock utöfvat ett betydelsefullt inflytande på
Bornholm under tiderna närmast före 500-talets midt.
alls är liktydigt med en ända från tiden för de ursprungliga
grafvarne fortsatt tradition, visas af, att dylika föreställningar i Tyskland
existerat om graQält, som tillhört de utvandrade germanerna
(V<r-handlungen der Berliner Gesellschaft etc., 1S97, sid. 117 ff., sid. 435 f.).
Då i södra och mellersta Sverige kristna kyrkor ligga intill
grafplat-ser från bronsåldern eller äldre järnåldern, behöfver detta således ej
antyda under mellantiden bevarad tradition, utan förhållandet är
snarast att jämföra med fynd sådana som de anförda från Öster- och
Västergötland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
