- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Adertonde delen /
2:23

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än normal medelhöjd, hvadan Wimmer ieke, såsom han
senast gör i Sonderjyllands Runemindesmcerker, s. 12 f.,
med rätta anser att olika höjd är skiljemärke mellan
j-och ng1-runorna: Kylfver in skriften visar, att båda kunna
i likhet med k ha mindre höjd än öfriga tecken.

p-runan är särskildt märklig. Den har nämligen i
det allra närmaste samma form som i de engelska
handskriftalfabeten. Enda skillnaden är att bistafvarnes yttre
leder har en diagonal riktning i st. f. en vertikal. Den
öfverensstämmer sålunda fullständigt med Thames-knifvens
motsvarande typ. Wimmer, Runenschrift s. 119, framhåller,
att när Vadsten a-bra kteaten har I) som tecken för ]),
detta måste uppfattas som en tidig remplacering af det
ursprungliga tecknet för J) med b-runan. Den äldre
formen i Norden ger oss sålunda Kylfver-futharken, och
denna form är identisk med den anglosaxiska.

Il-runan är stupad. Denna form möta vi i Norden
tidigast i Kragehul-fyndet — R står där i ligatur med il —
samt fristående och i ligatur å Järsbergs-stenen.

ng-runan utgöres af en sluten, i vertikal riktning
något allång parallellogram. 1 de fall, där detta tecken
med säkerhet uppträder, hvarom se v. Friesen, Om
Runskriftens härkomst, s. 44, är det helt och hållet eller till
väsentlig del en sluten fyrkant, det förra å Vad sten a-b
rakte at en och Kylfver-futharken, det senare i de anglosaxiska
alfabeten. Opedal-inskriften uppvisar en mellanform mellan
Vadstena-brakteatens och de ags. urkundernas typ, äfven
om den står den förra närmast.

O-runan når med sin ögla upp till runornas
medelhöjd. Runans fotskänklar nå däremot icke ned till
motsvarande djup. Huruvida detta är ursprungligt eller
beroende på senare flagring, kan jag ej med full säkerhet afgöra,
men flera grunder synas mig tala för, att det förra
alternativet är det sannolikare. Denna företeelse — att O är
mindre än öfriga tecken är ej så sällsynt, om det också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/18/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free