- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Adertonde delen /
4:22

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sagatiden ha andra bestämmelser trädt i deras ställe. Nästan
öfverallt i sagorna framhålles det, att fostbröderna ha förbundit sig till »att
den, som öfverlefde den andre, skulle hämnas hans död, om den vållades
af vapen» (Fornmannas. III, 213, Flateyarb. I, 525); nom endera
dräptes med vapen» (Fornaldars. II, 445); »om de förlorade sitt lif
genom vapen eller mäns förvållande» (Bjarn Hitd. 58); »uter ferro
perisset alterum alterius ultorem fore» (Saxo). Vidare var det den
efterlefvandes skyldighet, att ombesörja den dödes likfärd på
hedersammaste sätt och uppkasta hög öfver honom. (Gissle Sursa. 23, 107).

4. Sedan kristendomen antagits, syntes det dock strida mot den
nya religionens lära att obetingadt lofva att hämnas hvarandras död,
så att den ene dräpte den andres baneman, då ju detta vore detsamma
som att förbinda sig till att utföra en syndig gärning. Så blef denna
förpliktelse ändrad därhän, att man lofvade att antingen hämnas eller
»föra talan efter den döde, vare sig så, att man själf bestämde villkoren
för förlikning eller anhängiggjorde mål och kräfde böter, äfven om
godtgörelsen icke bestod i banetnannens dödande», ty ett sådant
tillvägagångssätt anstod bättre kristna människor. (Bjarn. Hitd. 58.)»

Fostbroder skulle sålunda döda sig själf vid
fost-broders död och låta lägga sig i graf med honom.1 Seden
härflyter tydligen ur den allmänna åskådningen af det
goda i att äga följeskap efter döden.

1 Någon undersökning med hänsyn till lefnadsåldern af
Havor-skeletten har ej kunnat företagas, då de ännu kvarligga i sin graf.
Skeletten från Kabbarp och Kälder ha däremot undersökta af
professor Edw. Clason, hvilken välvilligt ställt nedanstående meddelande till
mitt förfogande.

»De båda skeletten från Kabbarp äro ungefär af samma ålder,
ej mycket öfver 40 år. Båda äro mycket långa, ehuru det ena något
men obetydligt längre än det andra, som däremot är ej obetydligt
gröfre. Enligt Mannouvrier3 tabell skulle det längre med en
femur-längd af 50,5 cm. motsvara en kroppslängd af 179,0 cm. Då
medellängden af svensk värnpliktig uppgifves vara l(>9,r> och af svenskar

i allmänhet blott 160,8, är således denna längd mycket betydlig.
Längden af öfriga ben motsvarar ungefär den af femur. Det
kortare skelettets femurlängd 50,2 cm., således en obetydlig skillnad.

Kälderskeletten tilläto ej någon mätning. De skilde sig ej
obetydligt i längd. Lefnadsåldern för båda de begrafne har varit öfver
25 och under 40 år. Närmare åldcrsbestämning var ej möjlig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/18/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free