Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mandet af lokala förhållanden i Beovulfsdiktningen och
sålunda hjälp att bestämma de i diktningen uppträdande
skandinaviska stammarnas områden.
Vårt material företer tyvärr ännu mycket stora luckor,
då det femte århundradet är lika fattigt på kända grafvar
som det är rikt på dyrbara fornsaker. För somliga af de
viktigaste områdena äga vi dock tillräckligt med väl
upplysta graffynd för att bilda oss en idé om det rådande
grafskicket, och i fråga om andra delar af Skandinavien
talar frånvaron af sådana fynd ett icke mindre vältaligt
språk.
För Medelpad ha det senaste årtiondets gräfningar
skaffat oss flera värdefulla fynd (Mb(. 1897, Adlerz i
Mbl. 1898—99, sid. 183 f., 1900 sid. 1 f.) Kvarndalen
gr. 1 var en hög af l1/2 meters höjd, med graf från
■100-talet. Till samma tid hör troligen Färsta gr. 2, en
hög af 2,3 meters höjd, och möjligen den närapå lika
höga Kvarndalen gr. 4, vidare Rude gr. 1 (1 meter),
Vattjom gr. B (1,6 meter) och sannolikt Vattjom gr. 5
(1,5 meter). Alla dessa grafvar hade formen af mer eller
mindre steniga grafhögar, somliga såsom Kvarndalen gr. 1.
Färsta gr. 2 samt de nämnda Vattjomgrafvarna af tydliga
rösen, hvilka voro täckta än af en verklig jordmantel, än
af ett tunnt lager af grästorf. I de tvänne förstnämnda
graf högarna bestod den egentliga grafven af brända ben,
nedlagda i ett lerkärl, hvilket sannolikt äfven varit
förhållandet med Rude gr. 1. I Kvarndalen gr. 4 var något
skydd för de brända benen ej bevaradt och i de båda
Vattjomgrafvarna lågo benen under upprättstående
sköldbucklor. Alla grafvarna visade således likbrand och
jordhög med mer eller mindre tydligt röse. Från landskapet
äro tidigare gjorda säkra 400-talsfynd i rösen eller steniga
högar, men fyndförhållandena äro dåligt upplysta
(Hilde-brnnd i ATS, 2, sid. 243 f.) Den ST T, X lig. 127
af-bildade fibulan är funnen i hög i Hälljom (Njurunda sn),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
