Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
»Hofstad kyrkia, när hon först upbygdt war». Om Wiby
berättar Sundelius att socknen, som han kallar Wijdby,
deraf bekommit sitt namn att »en munck hafver begynt
»en kiörkia, på en liten holme haart vijdh (nuvarande)
»kiörkian, vijd nampn Borholmen, der och rudera ännu
»finnas aff muren, och wijken derhoos kallas
Klockewij-»ken, där en klocka säges vara neder sunken, men
om-»sijder, der hans upsåt inthet kunnat winna sin
fram-»gångh, lade han penningar i en stock och kastade uthi
»sion, den der säges hafva stadnat i en wijdebuske,
un-»de et nomen et templi ædificatio». I denna berättelse
återfinner man det gamla hedniska bruket att låta en
stock (i äldre tider högsätespelaren) utvisa ny
byggnadsplats, hvilket torde länge nog bibehållit sig
äfven under medeltiden, att döma af denna och
berättelsen om Stockholms första uppbyggande samt många
andra liknande sägner. Men hvad angår den af
berättaren på fri hand försökta härledningen Wijdeby af
Wide i st. f. Wiby af Wi, heligt ställe, så torde den
med skäl böra förkastas, helst just den anförda sägnen
visar, att det ställe, der socknens äldsta bygd uppstod,
blifvit helgadt efter gammal sed. Likasom så många
andra och lärdare yrkesbröder från denna tid, har han
ansett ortnamnens härledning af så stor vigt, att han
dervid nästan alldeles förgätit att uppgifva sjelfva
fornlemningarne; och ehuru hans öfriga härledningsförsök
äro lika misslyckade som det redan omnämnda, förtjena
de dock att anföras till en varning för dem, som utan
insigt i det äldre språket kunna känna frestelse att
träda i Sundelii fotspår. Sålunda förklarar han
Grimstens härads namn deraf, att uti Söderby hammar, der
Konungarne fordom hållit möten och landsting, funnits
en genomborrad sten, der de bundit sina hästar, kallad
»grimmesteen»; och Tiveden, som af honom benämnes
»Tijdhwegen», kallas så af »tijdelig, at den långe wegen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
