Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under år 1864
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det pojkaktiga öfvermod, som i allmänhet utmärkte
denne olycklige furste, än uti hans begär att hämnas
på Elisifs fader, den fruktade Marsken, och det mot
det förjagade konungahuset och dess anhängare kanske
alltför vänligt sinnade klostret. Får man således antaga
att uttrycken »impiorum[1] deprædationes et
hospitalitates violentas» uti Biskop Thords bref syfta på denna
tilldragelse, så skulle Elisifs bortröfvande hafva inträffat
under år 1383 eller åtminstone ej tidigare än emot
slutet af 1382.[2]
Det fromma nitets frikostighet mot Riseberga kloster
fortfor under hela medeltiden, men svårigheten att
erhålla arfvingarnes bifall och verklig besittning af de
donerade godsen synes af de många bekräftelsebref,
vanligen på ett eller annat sätt inskränkande den
ursprungliga gåfvan, som alltjemnt förekomma; och äfven då
laglig och ostridig öfverlåtelse vunnits, hände det ej
sällan att någon mägtig herreman, som funnit ett
klostergods för sig välbeläget, utan vidare formaliteter tog
det i besittning. Klagomål häröfver förekomma också
ofta, särdeles emot medeltidens slut; och oaktadt kyrklig
näpst, hvilken mer och mer förlorade sin kraft, voro
de mäktige herrarne sällan villige att återlemna, hvad
de en gång slagit under sig, och hörsammade ej ens
stämningarne till lagmans- och räfste-tingen.
Risebergabrefven lemna i detta fall ett föga hedrande
vitnesbörd om sjelfva Lagmannen uti Vermland Nils Olofsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
