Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet under år 1865
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
att öfvertaga dess redaktion. Ehuru Tylöskogen eger
en betydlig utsträckning, så omfatta dock Herr Grills
anteckningar endast de tvänne förut nämnda socknarne,
hvarföre det vore önskligt att snart erhålla fullständiga
upplysningar äfven från andra delar af denna vidsträckta
skogstrakt. Men hvad Herr Grill anfört bestyrker dock
fullkomligt det gamla antagandet, att befolkningen äfven
på Nerikes-andelen af Tylöskogen (Regna skate samt
sydligare delarne af Bo, Lerbäcks och Hammars
socknar) ursprungligen varit Östgötar, hvilkas invandring
måste förläggas till en långt senare tid, än de halft
mythiske Hackhemarnes*) — Nerikes första Gotiska
befolknings — bosättning i dessa trakter. Språket synes
också mera närma sig Östgötarnes än det egentliga
Nerikes munart, ehuruväl olikheterna med den sednare äro
vida mindre, än man vid första uppfattningen af uttalet
känner sig frestad att antaga. De bestå förnämligast
deruti, att det för Nerike egendomliga tjocka och
hväsande i och y**) samt det djupt slutna långa u der i
uttalet icke synnerligt skilja sig från det vanliga
språkbruket, samt att a nästan alltid såsom bindevokal***)
och ändelse erhåller en stark dragning emot à", och i
uttalet ej kan från denna vokal skiljas. Uti
substanti-vernas bestämda form återkommer det dock rent och,
likasom i Nerike, förlängdt och starkt betonadt, så att
då i det egentliga Nerike säges Gubbe, Gubbar och
Gubbar (gubbarne) samt Gumma och Gumma (gumman),
heter det på Tylöskogen Gubbe, Gubbar, men Gubba
*) Om dessa se G. Djurklou, Ur Nerikes folkspråk och folklif, sid.
70 samt Föreningens årsberättelse för 1864, Bil. Litt. B.
**) Detta uttal förekommer veterligen icke annorstädes än i Nerike,
och Medelpad (synnerligast Selångers socken). I några trakter af Nerike
t. ex. Mellösa, öfvergår y stundom till rent i, således bitta, ixa, bixa för
bytta, yxa, byxa, o. s. v.
***) Såsom bindevokal har a i Vester-Nerike redan länge varit vändt
till ä och i Öster-Nerike vinner detta uttal allt mer och mer företrädet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
