193 (Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Andra delen)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 1. Öfversigt af Ångermanlands fasta fornlemningar. Af Karl Sidenbladh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som jag icke kommit i tillfälle att se, men detta har
jag icke kunnat hjelpa[1].

—

Ångermanland har en vidd af inemot 170
qvadratmil[2], dess största längd är något mer än 22 mil och dess
största bredd litet öfver 15 mil, hvilket är kustens längd.
Landet är nästan öfverallt sönderskuret af parallelt med
hvarandra löpande dalgångar, hvilka gå ifrån fjällen i
sydostlig riktning mot hafvet, i hvars närhet de dock
erhålla en mera sydlig brytning, tills de öppna sig mot
hafsvikarna, som inskjuta i vestlig och nordlig riktning
till en längd af ända till 2 mil. Kustlandet är uppfylldt
af berg, höjande sig ända till 1000 fot alldeles invid
hafsvikarna och lemnande få och trånga dalar mellan
sig. Den del af landet, som gränsar mot lappmarken,
har större slätter, men mestadels blott myrer eller moar.
Bästa delarne af landet äro de större dalgångarne, 10
à 12 till antalet, af hvilka Ångermanådalen både genom
längd, bredd och tillstötande sidodalar är den störste.

[1] Den totala okunnigheten hos allmogen — och många, många
flera också — om antiqviteter, de mest besynnerliga begrepp om dem,
som sysselsätta sig med vetenskapen derom, såsom att de göra hemliga
uppskattningar af jorden »för skatteförhöjning», äro antingen alldeles
sinnesrubbade, eller åtminstone behäftade med någon fix idé (t. ex. att
se på stenar), göra pilgrimsfärder, söka skatter, »hafva några konster för
sig med de dödas ben», m. fl. lika litet smickrande misstankar, för hvilka
jag varit utsatt, försvåra undersökningarna mer än tillbörligt. Enär det
är omöjligt att utan någon sorts hoppgifvande uppgift af jordegare gifva
sig till att genomsöka deras marker, har jag mången gång nödgats
åtnöja mig med den upplysning de lemnat mig, att deras egor vore helt
och hållet i saknad af hvad jag sökte. Men det har dock händt mig,
att, ehuru jordegare, födde och uppfödde på stället, betygat, att å
marken ej funnes tecken till röse eller hög, stor eller liten, af hvad sort
och beskaffenhet som heldst, jag likväl inom några hundra famnar från
deras gård, å deras egen dagligen trampade jord, uppsökt kummel eller
ättehögar. Om brist på sanningskärlek eller andra psychologiska
omständigheter gjort dem så blinda, har jag icke kunnat utröna.
[2] Häruti inräknas icke den del af Ångermanland, som i senare tid
blifvit afskild till Lappmarken, hvilken del utgör ungefär 110 qvadratmil.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 02:40:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/antiqtid/2/0201.html

		Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Andra delen / 193 (1864-1924) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|