Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 1. Öfversigt af Ångermanlands fasta fornlemningar. Af Karl Sidenbladh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Ångermanländska kumlen hysa åtminstone spår af
jern och bronz. Man vet, att i Bohuslän kunna
likartade rösen uppvisa bronz, i Finland hafva de
företett saker af koppar, guld, jern, silfver och messing. I
Blekinge och Danmark äro i dem funna saker af sten,
bronz och jern. Af detta visar sig, att de sydligaste
hafva sten och att ju längre man kommer mot norr,
desto mera upphör detta bevis om den äldsta tiden,
men i dess ställe tilltaga vitnesbörden om yngre tider.
Häraf tyckes mig, att kumlen icke kunna förläggas till
någon viss period, utan att de hafva uppförts under
hednatidens alla 3 perioder, eller att — med andra ord
sagdt — det folk, som beredt sådana
begrafningsplatser, lefvat å olika trakter under både sten-, bronz- och
jernåldern, och att det dragit sig söderifrån norr ut.
Vid bronzkulturens inträde i Danmark veko dessa
kummels egare öfver till södra Sverige och drogo sig
derifrån med någon kännedom om den nya metallen dels
efter vestkusten af Sverige — och sedan Norge — dels
efter ostkusten af Sverige till Uppland, hvarest
folkstammen grenade sig, så att den ena grenen fortsatt sitt
lopp efter Norrlands kust och den andra öfvergått Åland
samt vid Finlands sydvestra kust åter förgrenat sig till
en nordlig och en ostlig folkström. Under detta lägre
folks vandring upphanns det af nya folk med högre
kulturmedel, hvarvid det enligt naturens ordning ej
hade annat val än att antingen begifva sig undan eller
försvinna. Riktigheten af ofvanstående skulle fullt och
säkert styrkas, om man kunde uppvisa kummel vid
sydligare kuster än Danmarks och ett tvärt afbrott i
kumlens sträckning enligt angifna riktning mot nord och
öster. Så är ock verkligen förhållandet. Kummel —
om de innehålla brända eller obrända lik, torde enligt
det föregående få anses alldeles likgiltigt — förekomma
(enligt Etatsrådet Worsaae) efter Atlantens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
