Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 2. Fornlemningar i Medelpad och Helsingland. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
förvaras nu i Christiania Museum och är afbildadt i den
o
norska Fornminnesföreningens Årsberättelse för 1867 pL
V fig. 48 a och b (s. 70 f.). Jämförelsen mellan denna
fig. och de norrländska formerna är af ganska stort
in-teresse. Det fyrsidiga ändstycket har i de två yttre
hörnen samma små fyrkanter som ses här pl. 1% fig.
3-Bågen har samma runda toppskifva som fig. 10 (Hällan
i Jättendal). Det andra ändstycket har icke allenast
samma grundform som de norrländska, utan äfven samma
vigglika utsprång, ehuru de å det norska exemplaret ingå
såsom partier i drakhufvud. I en del detaljer förråder
dock det norska spännet ett annat ursprung än de
norrländska och om detta ursprung får man sannolikt se en
fingervisning uti den inskrift, som finnes å det förras
baksida och som antagligen är engelsk1). Om detta
exemplar verkligen har denna upprinnelse, hafva vi deri
ett nytt exempel på öfverensstämmelserna mellan
Nordens äldre jernålder och den anglosaksiska forntiden,
men ingalunda är man berättigad att anse alla spännen
af denna art, som anträffas i våra bygder, vara införda
från England,
Hadefyndets tredje bågspänne2) tillhör en ganska sen
typ. Det är litet, 2,2 dec-tum långt. Det fyrkantiga
ändstycket har tvenne röda glasbitar i silfverhylsa inom
en strierad silfvertråd; sjelfva ändstycket har ytterst en
rad af fina punkter och derinnanför temligen breda, ini
korniga halfmånsirater. Bågen har öfverst en rundel,
som bär fem röda glasbitar i silfverhylsor inom
silfvertråd; sjelfva bågen bär halfverade koncentriska cirklar.
Det motsatta ändstycket har i kanten fem på lika sätt
infattade röda glasbitar, en i yttersta spetsen och de
1) Man har dock rätt att förvånas, när man finner icke runor, utan
så vidt jag kan urskilja på den något otydliga teckningen,
medeltids-m anuskripternas bokstäfver.
2) Detta spänne är afbildadt hos D:r Montelius pl. 6 fig. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
