Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 2. Fornlemningar i Medelpad och Helsingland. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
från det i fjerran liggande verldsriket icke äro
säll-sporda. Det är möjligt, att man deri får se ett bevis
icke så mycket för en mindre lifligt fortgående
samfärdsel, som snarare för en viss tidsskilnad. Glas- och
bronzkärlen hade alltid värde såsom nyttig och dyrbar
familje-egendorø, under det att man snarare lockades af egen
konsthog att pröfva sin arbetsskicklighet i nedsmältande
och omarbetande af denarerna, helst sedan deras
pregel, hvilken säkerligen gaf dem ett visst anseende äfven
i deras ögon, som icke förstodo en bokstaf i inskrifterna
och föga förmådde tolka bilderna, blifvit utnött, och nötta
äro dessa mynt i nästan alla de svenska fynden. Det
är på grund af detta, menar jag, möjligt att de
norrländska landskapen fingo sin götiska befolkning först
sedan de handelsförbindelser, som riktade vårt land med
de romerska kejsarnes silfvermynt, började blifva
mindre lifliga.
Med afseende på slutet af den äldre jernåldern
kunna vi af Zenos mynt från Medelpad se, att denna
period måtte hafva varat här uppe lika länge som i
Sverige sunnanskogs, i historiens Götaland, ty å
fastlandet upphör solidus-rikedomen under Zenos tid. Till en
ändring i denna åsigt, som jag uttalade år 18661), har
jag icke funnit skäl. Det är väl sant, såsom jag redan
då anmärkte, att en Anastasius, således ett mynt från
tiden efter Zeno, uppgifves vara funnet i Kalmar län,
men deruti ligger intet underligt, ty ett eller annat
sådant mynt kunde naturligtvis lätt komma öfver till Öland
eller till svenska fastlandet från Gotland, der Anastasii
mynt voro ganska vanliga. Det är ock sant, att jag då
hade förbisett ett uti Inventariet öfver Statens Historiska
Samlingar icke intaget fynd från Kaggeholm å Ekerön,
i skärgården mellan Uppland och Södermanland, anträf-
l) Svenska Folket under Hednatiden s. 62, 63 samt förordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
