Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornlemningar i Norrland: - 2. Fornlemningar i Medelpad och Helsingland. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
och folket söder om Dovre, och för de skiljaktigheter
mellan dessa delars inbyggare, som t. ex. Munch
påpekat. Ty att grunden till dessa skiljaktigheter ligger
temligen långt tillbaka i tiden, bortom den yngre
jernåldern, antydes deraf, att ju längre denna fortskred,
sedan konungar från södra Norge gjort sig till herrar
äfven öfver Trondhem, uppstod ett närmande mellan de
två områdena. Då blef södra delen af
Trondhemsfjär-den vida vigtigare än den norra1).
Jag har redan kommit ett godt stycke bortom
Norrland och dess fornsaker. Det kan möjligen
tillgifvas mig, om jag ännu en stund dröjer inom detta
område, förslagsmeningarnes om invandringarne till Norge.
Att uttala en sådan förslagsmening, om den icke är
alltför obefogad och man för den icke kräfver full
giltighet, kan ju icke skada, utan är snarare af nytta, då
derigenom forskarnes uppmärksamhet riktas på vissa
frågor, som annars kanske fått längre tid vänta på att
blifva upptagna till pröfning. Så mycket nödigare
synes det mig att icke stanna här, som jag äfven utan
tillfälle att i denna afhandling, utveckla mina skäl,
anser mig böra inlägga en protest, till den verkan en
sådan kan hafva, mot herr Daaes åsigt, att man icke får
tala om mer än en germansk invandring, den första med
hufvudriktning från söder. Ju mer fornkunskapens art
och de facta, med hvilka hon rört sig, blifva förtroliga
för allmänheten, i desto tydligare dag skall det utan
tvifvel framträda, att jernåldersfornsakernas olika
beskaffenhet icke kan finna en tillfredsställande förklaring
l) Vore det så, som jag, hänskjutande frågan till de norske
forn-och folkforskarnes pröfning, förslagsvis yttrat, skulle partiel rätt
vindi-ceras åt den Keyser—Munchska theorien. Det vore mig af psychologiska
skäl kärt, om så kunde blifva, ty det inverkar nedslående, om man tänker
sig möjligheten, att män med Keysers djup och Munchs omfattning, för
att icke tala om deras vänner och försvarare, skulle hafva utarbetat och
trofast förfäktat ett system, som saknar all faktisk giltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
