Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till Svenska medeltidens konsthistoria. Af Hans Hildebrand (med 29 träsnitt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
af inhemska, svenska bildhuggarskolor i Sverige, der
fäderneärfd konst utbildades efter nya mönster. Ett
vitnesbörd derom ligger äfven i namnet på den man, som
arbetat flera af de kistformade grafstenarne, Harald
sten-mästare, som han kallar sig på en sten vid Vings kyrka
i As härad, Haraldus magister, som han kallade sig i
de latinska inskrifter, som vanligen åtföljde runskriften
å hans grafstenar. Han var således en man med nor*
diskt namn, väl förfaren i runkunskap, men han hade
derjämte gått i skola hos kyrkans tjenare och af dem
lärt sig det gamla romarspråket. Men majusklerna äro
ibland något oregelbundna, hvilket måhända får’ tolkas
som ett bevis för en viss ovana vid dem under början
af hans verksamhet.
Man finner någon gång utom Skara stift, äfven i
Svealand, fornlemningar, som påminna om de grafstenar,
om hvilka jag här tålat. De vitna derom, att samma
inflytande gjort sig gällande här som i Skara stift, ehuru
det aldrig blef så betydande som der. Grafhällar,
påminnande om de vestgötska, finnas t. ex. i Börje,
Korsta och Roslags-Bro kyrkor (Uppland1). Det
vackraste minnesmärket af denna konstriktning från mellersta
Sverige är onekligen den stora stensarkofag, som från
S:t Botvids kyrka (Botkyrka) kommit till Statens
Historiska Museum. De nedre sidopartierna påminna om
Husaby-grafven, taksidornas ornamenter förråda en gan-
ska stor likhet med ornamenterna på en dopfunt i
barndomshistoria — en sådan bildserie är aftecknad i denna del af
tidskriften s. 92, 93 — hvilka jag aldrig funnit å vestgötska dopfuntar.
Inom erkestiftet fick man mot slutet af medeltiden en egen typ.
Dopfunten är icke mycket stor och har form af en kalk. Kring skålen löper
en ranka och inskrift förekommer vanligen. En sådan funt finnes i
Stackholms storkyrka (med årtalet 1514), i Skepptuna i Uppland (teckning i
min samling), i Neder-Calix (teckning i Kongl. Akademiens archiv) o. s. v.
l) Teckningar finnas af den förstnämnda i Peringskölds
Monu-menta Ullerakerensia s. 341 af de två senare i mina samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
