Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till hvilken tid och hvilket folk böra de Svenska Hällristningarne hänföras? Af Bror Emil Hildebrand (med 6 träsnitt och pl. 3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antaga, att denna Nordens befolkning ursprungligen,
redan vid skilsmessan från sina Ariska stamförvandter,
medfört en kulturgrad, ojemförligt högre än den, om
hvilken hällristningarne vitna.
Man har som bevis på hällristningarnes sena
tillkomst anfört, att man på bergtaflorna ser teckningar af
tama djur, till och med af plogens begagnande, således
antydningar om boskapsskötsel och åkerbruk, hvilka
antagas hafva varit okända för landets äldsta befolkning.
Att detta antagande saknar grund, åtminstone hvad
boskapsskötsel beträffar, torde väl nu mera få anses som
en afgjord sak. Uti de gånggrifter, alltså
stenåldersgrafvar, hvilka under min ledning undersöktes i
Vestergötland ären 1863 och 1868, träffades bland vapen och
redskap af sten, samt prydnader af bernsten, lansspetsar
arbetade af ben af får samt af nötkreaturs refben,
äfvensom hasben af häst, de sednare förmodligen
begagnade som spetsar på spjutstången, vidare tänder af
hund, af tamsvin och af vilda djur, försedda med ett
borradt hål, för att bäras som prydnader[1]. Dessa fynd
lemna afgörande bevis, att de ifrågavarande
gånggrifternas byggare idkat boskapsskötsel, för hvilket ändamål
de med klok beräkning valt den fruktbara, på silurisk
grund hvilande Vestgötaslätten, den nu så kallade
Falbygden. Huruvida de äfven haft åkerbruk, kan ännu icke
afgöras. Men der hästen och nötkreaturet stått i
menniskans tjenst, är icke otroligt, att jorden blifvit odlad.
För öfrigt inskränker sig hällristningarnes antydning på
åkerbruk, så vidt man af plancherna till ofvannämnda
båda arbeten kan döma, till en enda figur, vid Tegneby
i Tanums socken (Holmberg, tab. 6 och 7, fig. 17,
Brunius tab. I, fig. 16), förutsatt att denna blifvit rik
tigt uppfattad och tecknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
