Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förefaller nog, som om grottor vore föga lämpliga
bostäder för människor; och de tillfredsställa ej den
moderna hygienens fordringar, emedan de ju lätt bli
fuktiga, och röken från den på marken flammande elden
besvärar både lungor och ögon. Men i människosläktets
barndom var man ej så känslig som nu för fukt och rök.
Härtill kommer att, såsom man med rätta framhållit, även
många av de mindre grottorna äro stora och höga i
jämförelse med eskimåernas snöhyddor samt de trånga,
rö-kiga stugor, i hvilka lantbefolkningen nu för tiden
mångenstädes bor, och de små usla kyffen, som i så många
storstäder tjäna till människoboningar.
Också långt efter den palæolitiska perioden, under den
yngre stenåldern och därpå följande årtusenden, hava
grottor tjänat till människobostäder [1] och detta ej endast
på det sätt, att människor där sökt en tillflyktsort för
någon kort tid, utan även så, att de där verkligen haft
sin bostad.
Fig. 2 och 3 visa den på Stora Karlsö, nära Gotland,
belägna grottan Stora Förvar, sedd utifrån och inifrån. [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
