Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATS 2 1: 2 SVERIGE OCH VIKINGAFÄRDERNA vlsTERUT.
9
beror uppenbarligen därpå, att det fordras att ett mycket
stort antal föremål av ett visst slag — och det gäller
även om mynt — kommit hit från Frankrike och
England i Karl den stores och Alfred den stores dagar, för
att vi nu, ett årtusende senare, skola hava hopp om att
ofta träffa på dem vid grävningar.
Från den förra hälften av det ll:te århundradet hava
däremot anglosachsiska mynt i tiotusental anträffats här
i Norden, men på den tiden utbetalades också sådana
mynt till nordborna i sådana massor, att de efter den
tidens mått voro oerhörda. Åv dessa mynt är en stor
mängd uppgrävd ur svensk jord. Antalet av de i det
gamla Sverige, det vill säga det nuvarande Sverige utom
de skånska landskapen och Bohuslän, funna anglosachsiska
mynten från den förra hälften av det ll:te århundradet
är märkvärdigt nog betydligt större än det sammanlagda
antalet av de i Norge och Danmark funna mynten av
samma slag. Detta får emellertid ej uppfattas som något
bevis för att svenskar hemfört en större mängd sådana
mynt än norrmännen och danskarna. Förklaringen är
tydligen att söka i handelsförbindelserna: det silver, som
kom till Norden, strömmade till de trakter, där handeln
var livligast. Därför är också det genom sitt läge för
dåtidens handel synnerligen viktiga Gotland rikare än det
övriga Norden icke blott på de från öster och söder
kommande arabiska och tyska mynten utan också de från väster
kommande anglosachsiska mynten. Redan för många år
sedan väckte det min uppmärksamhet, att anglosachsiska
mynt ytterst sällan anträffas i Bohuslän och Halland, men
det var tydligt, att detta icke kunde bero på de i
vikingatåg västerut deltagande bohuslänningarnas ocn
halländin-garnas fåtal utan på de nu antydda handelsförhållandena.
Ett märkligt vittnesbörd om den vid den ifrågavarande
tiden livliga förbindelsen mellan Sverige och England är
också den omständigheten, att stämplarna till de mynt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
