- Project Runeberg -  Antiqvarisk/Antikvarisk tidskrift för Sverige / Tjuguförsta delen /
28

(1864-1924)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

L. FR. LÄFFLER.

ATS 2K5

I inskriften 30 bildar andra och tredje versen ett
orimmat distikon medan den första versen är rimmad.
Detta bör icke uppfattas som en treradig strof,
sammansatt av rimmade och orimmade verser, utan som 2
särskilda inskrifter, som här blivit sammanställda. Vi skola
något utförligare sysselsätta oss med denna inskrift i dess
helhet, när vi komma till de rimmade hexametrarna. Här
skola nu blott några anmärkningar göras om det
orimmade distikonet i andra och tredje verserna. Till min
översättning vill jag blott anmärka, att distikonet allt
igenom syftar på Jesus, som medelst sex ordpar på olika
sätt karaktäriseras. Lindström har alldeles missförstått
versen, som han ock finner vara »något
osammanhängande», vilket alls ej är förhållandet. De 4 sista orden
översätter han: ^Faderns ord sanna ingången». Han har
nämligen missförstått ostia såsom varande plural av ostiurn,
mynning, medan det är en i medeltiden ej ovanlig
slutform utan h av hostia (jfr umatur för humatur i nr 6).

Vad det metriska beträffar så ha vi att anmärka, att
ave här har första stavelsen lång i st. f. kort. Denna
metriska frihet återfinnes även annorstädes. Så redan i
den bekanta dikten Waltharius från 900-talet (se Grimm
och Schmeller: Lateinische Gedichte des 10. u. 11. Jhr).

I Råda gamla träkyrka, Värmland, förekommer bland
målningarna av 1494 verserna:

Ave væ mutat vox, quœ te virgo salutat.

Hoc novitatis ave veteri nos abluit a vœ.

(Se K. Vitt. Hist. och Antikvitets Akademiens
Handlingar, N. F. 1 : 372, Mandelgren, Monuments Scandin.)

(Övers.: »Det ord som hälsar Dig jungfru förvandlar
ve till ave. Detta nya ave tvager oss rena från det
gamla ve)».

Vi se nu, att här i samma strof ave förekommer med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/antiqtid/21/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free